Melankolisk spiral

Agnes vet att hon kan välja att stänga av datorn, igen. Hon skulle kunna gå ut i köket och börja förbereda middagen. Eller ta en promenad. Någonting får henne ändå att sitta kvar vid datorn, som om hon kommer att veta vad det är hon ska skriva, om en stund. En liten eller en lång. Så hon väntar och skriver tomma ord under tiden.

Nätterna är stökiga för närvarande, hon sover några timmar och är vaken några timmar. Somnar om och sover tungt och för länge, vaknar men är ändå inte riktigt vaken. Inte ens duschen hjälpte. I morse var hon melankolisk, det hänger i fortfarande. Hon vill inte.

Hon har donat med de betalningar som ska ske då pensionen kommer in på kontot på tisdag efter helgen. Betalt bloggdomänen. Momsinbetalningen får ske i två etapper… Och hon läser förstrött. Kollar Facebook och tröttnar allt mer, samtidigt som hon inte vill förlora kontakten med många av vännerna där. Flera är viktiga i hennes krympande värld.

Om en stund ska hon åka och hämta yngste sonen vid bussen. Lillhuset är uppvärmt. Och han har den bortglömda bearnaisesåsen med sig.

Han och såsen är hämtade, Agnes sitter här igen. Dessutom med tänkbart läsbara böcker försedd. Det är fortfarande kallt ute, bilen varnar för ”halt väglag”. Det var det nu inte, men kan nog bli till natten och morgonen. Vimsan undviker att gå ut idag, tar en liten vända runt huset och återvänder till sängen.

Ibland ser hon faktiskt sin egen passivitet, hur hon låter bli att göra något som kanske vänder den melankoliska spiralen. ”Aktivera sig” är ett uttryck hon inte gillar, men hon behöver ju inte gå med i en bokcirkel, eller börja nätdejta. Förmodligen finns det alternativ någonstans däremellan.  Men inte här och nu. Just nu slipper hon. Så hon sitter kvar där hon sitter, i alla bemärkelser. Och saknar mannen sin…

2013-08-21 20.45.51

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s