Hallå Agnes! Nu har jag just läst en bok om Fingal Olsson och hans sällsamma katt (författare Cathy Catarina Söderqvist), den var bra. Fick mig att tro att din bok också skulle kunna bli av, också skulle kunna läsas av flera än mig. Och katt har ju även du, lite sällsam är Vimsan.

Tycker i och för sig att du varit lite vag på sistone, ganska osynlig och tämligen frånvarande. Det kanske går att förändra. Du får börja ta plats, inse att du kanske också har något att berätta om det här med att bli allt äldre, just nu ensammare, med ett krympande liv omkring dig. Du läser inte dödsannonserna, mest beroende på att du inte prenumererar på en tidning med sådana. Men du inser ju att flera som fanns i periferin av din värld nu är döda. Häromdagen fick du idén att kolla ett namn från förr, hon dog i fjol. Inte någon nära, men någons nära. Sorgligt.

Nåja, fundera du på att bli lite mera påtaglig, lite mera finnandes i den här världen. Gör dig hörd, gör dig sedd. Skrik om så behövs, fast kanske inte ändå. Muttra lite då, det kanske passar din person bättre. Eller viska enbart i mitt öra, trots att jag hör dåligt. Jag ska anstränga mig att lyssna.