Nässlor och litteratur

Det är ännu oklart vem som skriver idag, Agnes eller jag. Tror att jag får hålla på ett tag – Agnes känns som om hon inte riktigt vaknat ännu. Hon var klarvaken ett par timmar i natt, det gör henne lite ovanligt seg fortfarande.

Jag gläds åt solen därute, även om huset fortfarande är kallt om nätterna. Fåglarna är glada åt sina frön, påskliljor och en enda narciss blommar i rabatten, de flesta tulpanerna vissnar redan. Pionerna sticker upp ur jorden, floxen börjar krypa fram. Nässlorna vid altanplanket bör plockas idag för att inte bli för stora. Och skottkärran behöver pumpas, liksom cykeln, för breda vedträn klyvas, Vimsan är utsläppt, det blåser.

Jag hänger undan vinterjackan, åtminstone tillfälligt. Vantar och mössa har redan hamnat i sin sommarförvaringsplastlåda. Ett par handskar får ligga kvar i korgen i hallen.

Skottkärran pumpad, balansbollen gick inte att pumpa med det jag hade. Cykeln får vänta. Nu nässlor. Plockade och förvällda, det doftar vår i köket.

Jag går ut på altanen och sätter mig att läsa. Kristian Lundbergs ”Gud är inte ett främmande namn”. Jag kan inte omfatta hans tro, men jag grips av lugn när jag läser. Det han beskriver är vår nutida grymhet mot flyktingar och asylsökande, tiggare och hemlösa. Hur grupper som saknar allt ställs emot varandra. ”Den banala ondskan är en tjänsteman som bara gör sitt jobb.” Många vackra bibelcitat, vånda, kärlek som både är tillräcklig och inte förslår. Hur kan jag känna friden i hans ord? Jag vet inte, tar bara emot den – och den är hela tiden en kontrast till de grymheter vi utsätter våra medmänniskor för. Jag tycker om hans bok, tycker om hans sätt att beskriva sin Gud, sin tro.

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Nässlor och litteratur

  1. Gunilla skriver:

    Kristian Lundberg skriver vackert om solidaritet som uttryck för hans kristna tro.Hans texter berör och manar till handling.

  2. livsglimtar skriver:

    Det låter som om det är min ”lilla rabatt, den första i mitt liv” du beskriver, påskliljor och narsissor, långsamt går deras utveckling och inte tror jag de kommer skynda sig mer av kylan som nu drar in igen. Jag håller också på med vinterkläder och för den delen alla mina kläder som inte har haft något vettigt ställe att vara på förrän idag när maken drog till Ikea Uppsala och handlade garderob bokhylla, och andra vägghyllor som ska sättas upp. Ska bli så skönt att få ordning på många saker som har retat mig. Nu ser jag fram emot kommande vecka då jag i lugn och ro ska sortera mina barnbarns leksaker och annat i det rum vi har inrett som kombinerat gästrum/lekrum.
    Jag har inte läst Kristian Lundberg, låter som något jag inte just nu vill läsa, är så inne i deckare för en tid framöver. Kram på dig!

  3. beskrivarblogg skriver:

    Härligt att få ordning på saker och ting, är just nu på ”landet” hos fd maken, och här har jag visserligen styrt och ställt i många år, men är numera lite gäst – och har mina prylar lite överallt… Kallt som bara den idag, runt noll vid niotiden på morgonen, och BLÅSER. Kram på dig och lycka till med ditt ordnande, ta det i småportioner! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s