Hon tog upp planteringsspaden ur kylväskan. Det var inte så att Agnes helt tappat koncepterna (vilka de nu är eller var), kylväskan var bara ett bra ställe att lägga spaden när hon åkte in från landet. Hon tänker sig att hon ska åka till kyrkogården och plantera några penséer på sonens grav i morgon, men först måste hon köpa både blommor och jord. Så mycket annat program har hon inte under dagen, så hon hinner gott.

Idag har hon klippt håret hos Eppi på Krukmakargatan i Stockholm. Och hon är så nöjd, Agnes alltså, kanske Eppi också. Håret faller som det kan och är lite kortare än förra gången. Skönt. Hon har fikat hos bästa vännen. Morgonens biltur in till stan var inte lika skön, oljeläckage blockerade Essingeleden och hon fick åka diverse halvt okända vägar för att ta sig till Sundbyberg från Djurö och parkera bilen. Nu sitter hon i härlig tystnad ensam i fd makens hem, hon har ett glas vin vid sidan om datorn, hon läser en av de tre pocketböcker hon köpte för 20 kr styck på Stadsmissionen, hon mår bra. På lördag ska hon träffa vänner och äta god middag, sova över och åka via sitt eget hem tillbaka till landet och fd maken på söndagen.

Ett ögonblick här och ett där är livet åter gott. Hon börjar låta sig känna det emellanåt, innan hon återfaller i ett mera invant sorgset sätt att se på sig själv och andra. Det är onekligen roligare när det känns bra, än tvärtom.