”Vi minns dig med glädje”

Lördag, fast Agnes trodde det var söndag… Hon den dagvilla. Idag har hon läst korrektur så ögonen gått i kors, nu sitter hon i fåtöljen hemma hos fd maken. Vimsan ligger i en annan fåtölj.

Vädret har varit omväxlande, nu skiner solen från en molnfri himmel.

Söndag och tisdag må ägnas åt korrekturet om det ska hinna bli klart till onsdag. På måndag ska de (inte katten) bevista en kär väns begravning. Det hon kunde tänka sig att ha sagt till honom var det hon skrev som minnesord, ”vi minns dig med glädje”.

Det är sant, när hon tänker på sin svärdotters pappa så lockar tanken fram ett leende. Hon tyckte om hans långa livs alla växlande erfarenheter, och hans sätt att berätta. Nu är hans liv slut, han har levt färdigt och hon vill tro att det varit ett gott liv. Det är många som minns honom med glädje, framför allt förstås hans närmaste familj. Nu fattas han dem och oss, men han har lämnat många påminnelser hos oss alla – på landet hos fd maken finns ett vackert tvåvånings fågelhus i en tall, Agnes själv har ved från skogen vid Sveden, hemma hos dotterns familj finns allt från smörknivar till nyckelskåp och annat som hans skickliga händer skapat. Och hans omtänksamhet om sin familj omhuldar dem alla fortfarande. Fast nu från ett längre avstånd, ”bortom nära”.

Deras son är också bortom nära, idag regnade det när hon for förbi kyrkogården så han fick inget besök. Annars brukar hon stanna ett ögonblick hos honom, och småprata lite. Blommorna hon planterade i maj är fortsatt vackra. Hon behöver inte vara vid graven för att fortsätta sina samtal med honom – han finns också omkring henne därhemma genom sina jakttroféer, på landet där han och hans bror byggde altanen och han renoverade lillhuset. I skogen han röjde omkring huset. I bilderna från barndomen därute. I sorgen och gråten som nästan varje gång överrumplar henne när hon saktar ner bilen utanför kapellet där hans begravning ägde rum för drygt tre år sedan.

 

Minnen, sorg och glädje blandat huller om buller. Agnes käraste, nej, inte han, men hans aska, ligger i en ful familjegrav på en storkyrkogård. Hoppas någon planterat några blommor också där. Pionerna hon tog in häromdagen har vissnat  och ligger i komposten, vind och regn har gjort sitt med de som växte i den vanvårdade rabatten. Vacker förgänglighet, ungefär som livet självt i sina bästa stunder. Syrrans gröna tår har kanske annan färg de med nu…

image1

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till ”Vi minns dig med glädje”

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Tårna är lika gröna!
    Syrran

  2. beskrivarblogg skriver:

    OK – ska meddela världen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s