Meningslöst?

Är något någonsin meningslöst? För någon har nog det mesta som sker någon sorts mening, men ibland är det svårt att hitta den. Att skriva så här till exempel känns ganska meningslöst. Och vad i all världen ska jag göra med alla ord innan jag dör, ingen annan ska behöva bestämma sig för att kasta bort dem. Ungefär detsamma gäller saker, den där dödsstädningen känns som den blir allt aktuellare. Kassen med ”dagböcker” som inte ens jag själv orkar läsa igenom. Bilder, på papper och i USB-minnen och dator.

Alla gamla vackra dukar som jag aldrig använder, vackra handdukar som jag visserligen använder men har för många av. Prylar och pinaler, böcker – visserligen sorterade i några som jag ännu vill kalla mina och behålla själv, andra utlagda för försäljning på Bokbörsen. Inser att jag skulle behöva leva många år till om jag ska hinna sälja dem själv…

Vad har de här orden för mening? De är uttryck för tankar som jag ofta tänker, men sällan gör mycket av. Agnes fortsätter sin oregelbundna närvaro i mina ord, döden och sorgen finns där också ofta, och våndan över att aldrig riktigt få till det med skrivandet. Drömmen är inte tillräckligt tydlig, den sitter inte i fingrarna som ännu far fort fram över tangenterna. Hjärnan börjar bli trött, kroppen också även om den ännu kör en fullastad skottkärra uppför backen till huset. Bilen törs jag inte köra dit upp, även om det säkert skulle gå. Kunde slamtömmarbilen backa upp, borde jag kunna köra. Än har jag inte försökt.

Nyss for Vimsan iväg ut i skogen, tvärstannade och lade sig i jaktställning, platt mot marken. Jag letade med ögonen och hittade efter en liten stund en ekorre som skuttade omkring på marken en bit bort. Jag var tacksam att den snabbt klättrade högt upp i tallarna och fortsatte sitt skuttande där. Katter är rovdjur, det har Skansen-Jonas rätt i, men att stänga in ett rovdjur är enligt min uppfattning lika grymt som att det/katten tar en fågel emellanåt. Jag gillar inte att se det, tycker inte om att påminnas om att det händer, och vet tack och lov inte hur ofta. Jag har dessutom svårt att tro att kattdödade småfåglar är ett hot mot fågelbestånden, Vimsan får fortsätta vara ute i skogen både här på landet, och därhemma hos mig.

Träffade en liten bedårande cockerflicka idag, silkesmjuk och tillitsfull, det var inte meningslöst. Här är hon med sin snälla ”storebror” som är barnvakt en stund i hagen.

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Meningslöst?

  1. bergalott skriver:

    Det du funderar över vad orden har för betydelse här, har jag kommit fram till att jag behöver, om bara lite, respons. Det bevisar att jag inte är alldeles ensam. Jag saknar människor omkring mig så alldeles oerhört och Lennart speciellt. Någon att tiga tillsammans med, likväl som att småprata emellanåt. Kanske diskutera något som båda eller flera har intresse av. När vi går så här ensamma i det riktiga livet, så är det iaf för mig så oerhört skönt att se om det kommit in, om bara så ett gillande, och att någon ser mig.
    Prylar ja… hahah.. ska vi inte tala om. Har fortfarande endast två tavlor upphängda. De andra står efter väggarna och ska hängas men varje gång jag tänker… äh.. låt de stå… vad tjänar det till.. osv
    (Jag har skickat iväg en förfrågan till Näsåker)
    Kram ❤

  2. beskrivarblogg skriver:

    Gläder mig att du kollar Näsåker – vore fint! Visst är det som du skriver, jag sitter här hos fd maken och vi är tysta tillsammans, en av anledningarna till att vi en gång skildes åt… Saknar Ulf, saknar hans trams och nyfikenhet, att han var så knäppt levande för det mesta. Vi behöver alla ses av någon, inte bara fungera som städande, tvättande, matlagande människa. Häng dina tavlor, blir du inte nöjd, häng om – flytta dem, det gör jag med mina ganska ofta. Hoppas du kan hänga på till Johanna – i så fall åker du förstås med mig, och vi halvar bensinen. Kramar/M

    • bergalott skriver:

      Jag skrev det – att vi reser tillsammans. Men hunden tror jag får vara hemma hos dottern min. Jag ska ha hennes i kanske tre veckor i augusti så jag behöver lugn och ro. Men vandrarhemmet är ju kalas om jag ångrar mig och tar honom med. Han är ju inte allergiframkallande men det kanske finns någon som är hundrädd.

  3. beskrivarblogg skriver:

    Glömde, det lilla vandrarhemmet säger OK till hund

  4. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Men hallå! Vad är vad i den svartvita röran???

    • beskrivarblogg skriver:

      En liten och en större, båda cockerspaniels, Louie är den stora och äldre och Stevie är hon den lilla! Så himla söt!

      Skickades från E-post för Windows 10

      Från: beskrivarblogg Skickat: den 28 juni 2017 20:52 Till: margaretaborjesson@telia.com Ämne: [beskrivarblogg] Comment: ”Meningslöst?”

  5. Karin skriver:

    Mycket igenkänning här. Även det meningslösa skrivandet har en mening, nämligen samma som den mållösa promenaden. Hjärnan och kroppen behöver det.

    Om prylanhopningar mm har jag fått goda råd av min kloka dotter som läst The Japanese Art of Decluttering and Organizing av Marie Kondo. Eller konsten att göra sig av med onödiga saker och kläder. Jag måste rentav skratta åt mig själv när jag ser all bråte som jag låtit ligga kvar och ta plats lite här och där (i lägenheten i stan och i två hus på landet). Man kan ge bort. Man kan sälja. Och de allra hopplösaste fallen (tänk gräslig stormönstrad tunika från Åhléns – hur TÄNKTE jag?!) får man slänga. Så skönt!

    • beskrivarblogg skriver:

      Jag såg någonstans att det lär finnas även en svensk författares bok på engelska om den där slutliga städningen… Jodå, jag har sålt lite på Sellpy, lite på Tradera, slängt en del – men det är för mycket kvar trots allt, får ägna mig åt det senare i höst… Och visst är det så att även meningslöst skrivande har den meningen att det behövs för att ”man” ska fortsätta leva!

      • Karin skriver:

        PS. Jag menar förstås inte att ditt skrivande är meningslöst! Ditt skrivande är givande, läsvärt, tänkvärt, mm. Tänkte mer på mitt eget behov av att ”klottra”, teckningar, såväl som bokstäver, som absolut inte har något annat syfte än att jag ska hålla på en stund.

      • beskrivarblogg skriver:

        Jag läste inte det du skrev så – och jag ser inte ditt ”klotter” med pensel, penna eller ord som meningslöst – syftet att hålla på en stund kan ibland överraska en själv! Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s