Nöjd, svettig och trött

Nu har Agnes fått hjälp av en vän via FB att hitta ”ny mapp” – och därmed kan hon städa skrivbordet. Tacksam för detta medium som är så hjälpsamt! Större muspekare häromdagen, ny mapp nu. Fort går det dessutom.

Hon funderar som vanligt på vad hon ska skriva idag, om något. Kanske börja om med ett tomt dokument och så fortsätta skriva i det, oavsett vad som hamnar där. Det här är kanske det dokumentet, Agnes och jag fortsätter vår samexistens.

Här stoppar hennes hjärna (eller om det är min) skrivandet, censurerar så till den grad att det blir tvärslut på orden. Hon svär på att hon inte just då tänkte på hur svårt det kunde/skulle bli. Hjärnan/hjärnorna visste ändå.

 

Hon känner sig rätt fräsch med nytvättat hår och duschad kropp, rena trosor. T-tröjan får hänga med även idag, hon ska bära bokkartonger senare hos yngste sonen. Och plantera nya blommor på Mats grav, de hon satte i maj är slut nu. Det är tre år och en månad sedan hans begravning.

Äldste sonen är på väg hit, för att hämta diverse jakttroféer och annat som jag inte ska ha kvar i huset. Han ska få flytta brandvarnaren i köket till hallen också. Där den sitter i kökstaket går den igång så fort hon lagar mat, vilket leder till att Agnes tar bort den. Inte bra, speciellt inte vintertid när vedspisen går varm. Sonen kom och gjorde det hon ville. Härligt, tacksam. (Det blev inga nya blommor på graven, blombutiken var stängd. Agnes tog bort de som gjort sitt, nya får vänta till nästa vecka.)

När den äldste åkt for Agnes till yngste sonen och vi bar flyttlådor med böcker. Det är tungt. Agnes känner det i kroppen just nu, och det gör förmodligen han också. Men nu har han i alla fall fått undan en del böcker och kan fortsätta att packa resten. Tack och lov för semestertider, det gick att ta sig fram i Sundbyberg, och det gick att parkera utanför respektive port, hans och hans pappas. Nu är Agnes hos fd maken igen, han har fixat middagen (lamadjun som naturligtvis stavas helt annorlunda på turkiska, men är mycket tunn ”pizza”), god med tomater och grönmögelost till. Agnes bara sitter där hon sitter. Orken behöver laddas igen.

Nöjd är hon dock, om än icke fräsch längre – håret behöver tvättas och kroppen med, efter rejäla svettningar idag. Får vänta till i morgon, hon kommer säkert att sova ovaggad.

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s