Lördagsmorgon, mulen sådan. Inga enstaka moln, heltäckande.

Just ingenting står på programmet idag – Agnes var till biblioteket igår, städade igår, tvättade igår. Idag ska hon läsa, kanske skriva. Kanske ge sig på att få den trådlösa skrivaren att fungera igen med fd makens Samsung-platta. Den fungerar fint med hennes dator och USB-sladd, men det var inte riktigt det som var avsikten. Den är inlagd på plattan, men kommunicerar inte. När plattan är ansluten slås anslutningen till skrivaren av, och tvärtom…

Snabbt och effektivt hanterande från bilförsäkringen – den stackars påkörda bilen får sina kostnader betalda via trafikförsäkringen. Självrisken för reparation av ”Agnes” bil är 2 000 kr. I nästa vecka ska vi åka förbi bilföretaget och försöka få en verkstadstid.

Det där med kanske skriva – ska hon tala om alla döda och borttappade människor som befolkar hennes drömmar om nätterna? Eller om mötet med Petter Stordalens (icke-existerande?) äldre bror, lika vacker men med acneärrad hy. Synd att det var en dröm, den erotiska laddningen var mycket påtaglig – kanske ett tecken på att något börjar vakna till liv igen? Av någon anledning diskuterades också gummihandskar, de skulle inte vara de riktigt grova och inte de riktigt tunna, vanliga diskhandskar med andra ord. Drömfragment som sammantagna gör Agnes förvirrad.

När hon så nästan vaknade vid halv sex låg hon och kom ihåg några av de borttappade, de flesta från barndomen. Svante som hon vet är död, hans syster Sonja och kusiner Ingrid och Kristina, Gunnel E, Ingmarie K, Kerstin S, de tre barnen i familjen E, Monica W och andra – människor som fanns i hennes värld och försvann. Liksom hon ur deras olika världar. Grannens hund Tott var också med på ett hörn i den halvvakna drömmen. Sedan somnade Agnes om och vaknade halv nio av att fd maken gjorde frukost.

Igår vad det badväder här, men Agnes skyller icke-badandet på att hon glömt att ta hit någon baddräkt. När barnen växte upp badade alla alltid nakna i sjön, men inte numera. Om det handlar om hennes gamla kropp eller om annan tidsanda låter hon vara osagt.

Hon kanske inte vill visa upp sig naken för vem som helst, men hon är ändå rätt nöjd med kroppen sin. Den fungerar, gör saker lite långsammare än förr då allt gick mycket fort, är definitivt stelare i rygg och leder (särskilt efter ansträngning som att bära böcker). Brösten har flyttat neröver, armarna har smalnat, halsen skrynklat till sig och ansiktet har en djup och konstant bekymmersrynka mellan ögonbrynen. Plus diverse andra fåror. Håret är grått, men tack och lov inte gult grått. Numera kortklippt. Näsan röd, men det har den alltid varit, särskilt om sommaren.

Sondottern har gjort fint på sin pappas grav och skickar en bild. Agnes blir glad i sitt ledsna hjärta.

20217380_271474616664606_215040584_n

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s