Onsdag. Sol och vind, skön frukost ute i lä. Ingen katt sedan i går morse… Undrar var hon håller hus, men häromsistens när hon varit borta var hon väldigt hungrig när hon kom hem. Bra, då har nog ingen ”snäll” människa givit henne mat. Hon hittar väl hem igen småningom.

Agnes har ingen skrivro, inget ovanligt tillstånd denna sommar. Hon bara fladdrar hit och dit, läser en bok, börjar på en ny som inte lockar till vidare läsning, tar en annan. Åker ner till byn och biblioteket, men hittar just inget lockande. Och de flesta av böckerna i hyllorna här i huset har hon läst. Yngste sonen bidrar med fantasy, just nu fyra band om dvärgar. Böckerna är skrivna av en tysk författare, och översatta till engelska, Agnes har just avslutat första delen. Många sidor om ont och gott, och hur förenade krafter (dvärgars, alvers och människors) till slut besegrar det onda. Men uppenbarligen kommer det mera ont, tre delar till, lika tjocka.

Nyss lade hon del två åt sidan, hon orkar bara så mycket dwarf-läsning åt gången. I stället sätter hon sig utomhus och försöker se vad som kommer ner på datorskärmen. I skuggan, utan solglasögon, ser hon hyfsat. Vad det nu ska tjäna till.

Gräset är uppbränt av torkan, skogen är lika torr, inga kantareller eller annan svamp någonstans. Hon har bara tagit en kort sväng till de ställen hon har nära huset, men det verkar dåligt. Å andra sidan har pelargonerna på altanen, och margueriterna och kryddorna aldrig varit så prunkande fina. De har närmare till vatten än skogen.

Transportstyrelsens IT-hantering och diverse ministrars icke-agerande fyller media. Någon raljerade om att Kinberg-Batra uppenbarligen tros bli kompetent, via andras inkompetens… Ett gyllene tillfälle för alliansen att ifrågasätta regeringen, och i rimlighetens namn tycks det finnas en del att ifrågasätta. Men inte gör det motparterna klokare.

Hon har hämtat sig efter flyttkartongbärandet i måndags, det tar ett par dagar för kroppen att komma till ro efter det som är onormal ansträngning. Kanske borde hon göra något liknande till mera normalt. Promenera mera definitivt, cykeln har hon inte här utan där. Och hon rullar ju skottkärran full av kassar med mera uppför backen varje gång de handlat, varje gång hon varit hemma hos sig. Lite motion får hon, också när hon städar under sin säng i ett trångt rum för att forsla bort döda möss. Vimsan har det utrymmet som någon sorts skattkammare, Agnes uppskattar det inte och försöker hålla koll. Ibland missar hon, det hade hon gjort i måndags. Det märktes på kvällen…

Yngste sonen och hans vän åker till hennes hus idag, och stannar ett tag. Det blir lite omväxling för dem, de kan bada i Addarn och rå sig själva – de hade tänkt hyra en vecka i skärgården men något hängde upp sig. Det här är ett alternativ.

Agnes drömmer, kanske hela nätterna men hon märker det inte förrän framåt morgonen. I morse var en kär granne från förr ute i en VW-buss, välte på vägen och fastnade med huvudet under ratten. Han kom loss, arg som ett bi, någon kom med stor skogsmaskin (?) och fick bilen på rätt köl. Var Agnes var vet hon inte, men hon såg alltihop hända och var glad att det gick bra. Vaknade.

Igår intervjuades skrivkompisen Anna-Charlotte Bergström i P4 Västmanland om sin bok om Hubbo, numera Tillberga. Heja A-Lott! Boken, ”Hubbo – Det var då det” finns på Ad Libris både som tryckt bok och som e-bok, med fina illustrationer av Louise Nocky.

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till

  1. bergalott skriver:

    Tack goa vännen min!
    Det har föresvävat mig att vi inte kommer igång med vårt skrivande förrän vi varit upp till Näsåker. Fått lite inspiration av andra och njutit av vacker natur. En upplevelse som jag tror vi båda behöver mer än vad vi kan ana.
    Bryta mönster är något som alla behöver. Alla har olika sätt förstås. Somliga vill ligga på plajan och glutta på andra och höra vågornas brus och somliga vill uppleva det estetiskt tilltalande av en hösts färgprakt i ett vackert, tyst landskap. Det får bli vår energikick inför den tradiga vintern.
    Kram

  2. beskrivarblogg skriver:

    Tror det kan vara som du skriver, och det ska bli skönt att komma iväg. Kramar till dig, hoppas allt gick bra i torsdags

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s