Nu har Agnes tröttnat på solen, och gått in. Hon sitter i sin vanliga fåtölj, med datorn i knät. Vimsan är fortfarande på vift. Fd maken tar sig en liten lur i soffan.

Livet de här sommardagarna är lite för stillsamt för att Agnes ska kunna landa i stillheten. Hon stretar emot, blir emellanåt otålig och snäsig. Det är trist både för henne själv och omgivningen. Eftersom hon inte kommer igång med att skriva något vettigt kan hon inte heller använda datorn som distraktion, mer än så här. Och sudoku kan hon bara lösa några per dag, supersvåra. De lättare duger inte. Facebook räcker inte hela vägen heller. Återstår läsa. Det gör hon.

Och lagar mat. Igår ugnspannkaka med bacon och hemgjord blåbärssylt, mjölk till. Gott. Idag blir det sill och potatis, gräslök (från egen kruka, ungdomarna satte ner överbliven gräslök i krukan med rosmarin, båda trivs) och gräddfil. Hon kan alltså inte ens ägna sig åt att fundera över middagsmaten.

Inte vill hon tänka allvarliga tankar heller. Som väl är kommer grannfrun med den mjölk hon köpt åt Agnes, när hon ändå skulle åka till affären med en annan grannfru. Det blev en stunds prat om just ingenting.

Så har Vimsan varit på matbesök i huset, klockan åtta på kvällen kom hon in efter att ha varit borta hela dagen igår och i natt. Undrar så vad som lockar henne därute, men hon har nog trevligt. Hon är hungrig och törstig när hon väl kommer – och när hon är klar drar hon ut igen. Agnes försöker tala om för sig att hon inte ska oroa sig för katten, den här lilla svarta kommer hem när det passar henne.