Tillbaka

Agnes är här igen, i stolen med datorn i knät. Lax, stuvad bladspenat och kokt potatis till middag. Vimsan har varit hemma hela dagen, men är nu ute någonstans igen. I morgon åker Agnes hem till sig bara över dagen för att hämta några böcker som ska skickas, sonen är förvarnad.

Idag har hon skrivit ut många sidor Agnes-ord på fd makens nya skrivare. Därefter gäller att sålla, och kasta, redigera sådant som kan återstå. Och skriva ut mera, det finns att ta av. Undrar hur ”riktiga” författare gör med allt sitt spill, allt det som inte platsar i den bok de skapar. Spar för framtida bruk? Raderar?

Innan hon blir så tafflig att hon inte kan ska hon ta bort och radera allt hon skrivit som då återstår. Ingen ska behöva städa i hennes ordmassor. Sedan kan hon ligga där på sin sista bädd och ångra sig bäst hon förmår. Förmodligen har hon då också glömt vad det var hon raderade. Idag känns ingenting så viktigt att det ska finnas kvar efter henne. Å andra sidan är hon inte död ännu, inte ens halvdöd. Agnes inser att hon räknar med en långsam död, inte någon hjärtinfarkt som tar henne ont och snabbt. Nåja, vad som än händer har hon kanske gjort något av det hon pratar om/tänker innan det blir dags – och har hon det inte så är det så.

Det här skrevs i förrgår. Nu är det lördagsmorgon och sol. Hela tiden påminns Agnes om hur skört livet är. Vänner hon aldrig träffat men mött på Facebook, en av dem dog på semester med familjen i Italien, en annan är svårt sjuk i respirator just nu. Lev de dagar du fortfarande har blir för Agnes del kontentan av påminnelserna. Eller åtminstone, skriv de dagar du har. Hon har ju själv ett liv utan alltför betungande plikter, inget jobb hon måste gå till för att överleva, inga småbarn att ta hand om. Ändå använder hon inte sitt liv fullt ut. Hon sitter bara en stor del av tiden, kanske händer stora ting i hennes undermedvetna, men det vet hon i så fall inget om. Än.

Idag ska hon fortsätta skriva ut Agnes alla ordfragment, vad som sedan sker med den får visa sig. Vimsan har återgått till att vara hemma i närheten av huset mest hela tiden, och sover om nätterna i fd makens säng. Skönt att slippa fundera över var hon är och om något hänt henne.

Persilja till dillen till strömmningsflundrorna till middagen i kväll.

20170710_111406

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s