Agnes vaknade kvart över sex, trodde klockan var kvart över sju och klev ur sängen. Hon skulle vara i sonens strax fd lägenhet och invänta städare som förmodades komma klockan åtta. Hon var där, men inte städpatrullen. Sonen ringde och meddelade att de nog skulle bli försenade, kanske runt halv elva. OK.
Därmed hann Agnes tillbaka och passa på att ta den lediga tvättiden, och klara av hela tvätten, möta städarna, ta emot äldste sonen som kom med skruvdragare och stor bil och kunde demontera en bokhylla som skulle kastas. Delarna bars ner till hans bil och han for iväg igen. Städningen påbörjades, någon ringer en timme innan de tror sig vara färdiga. Då kan Agnes gå dit och låsa, och lämna nycklarna till husvärden… Just nu pustar hon i fåtöljen som Vimsan precis övergivit.
Nu känns det som om yngste sonens flytt är klar, även om fd makens vardagsrum är fyllt av flyttkartonger med böcker – de får köras över till sonen när väl hissen i huset här är i funktion igen, den stängs av på måndag och tre veckor fram. Hans nya lägenhet är fin och nyrenoverad, med inglasad balkong och vindsutrymme (där förhoppningsvis en hel del av bokkartongerna ryms).
Till kvällen åker Agnes hem till sitt, och börjar fundera på vad hon ska ha med sig till Näsåker på söndag.
Agnes att du finns här när jag äntligen tittar in känns befriande, som att återvända hem på något vis. Känns som en evighet sedan jag var in här, men det var inte så länge sedan fattar jag när jag hann med avslutningen av städningen av sonens lägenhet. Kram på dig.
Kul att Agnes får dig att känna dig ”hemma” – även jag har hjälpt sonen, med flytt… Kram på dig!