Näsåker i mitt hjärta

”Barndomen är den tid då man förstår det man ännu inte vet” – ord som är betydelsefulla, ord som Agnes lånat från en fransk författares bok, ”Alvernas liv” av Muriel Barbery. Den här meningen dyker upp emellanåt i Agnes huvud. Det känns som något hon glömt, men visste en gång. Och det är onekligen länge sedan hon var barn. ”Levde jag en lögn, eller ljög jag ett liv” är andra ord ur litteratur som följer med Agnes. Dessa är från Bergets skugga av Gregory David Roberts.

Hon ser ut över Storgatan (den heter kanske så, hon har inte kollat) i Näsåker, det är tidig morgon, men ingen dimma idag. Lövträden borta på berget lyser mot barrskogen. Högst upp ser det ut som ett kalhygge med enstaka kvarlämnade träd.

Någon cyklar förbi, en annan tog nyss bussen i riktning Sollefteå. En lugn och stilla morgon, hon vaknade som vanligt alldeles för tidigt före sex. Nu återstår bara muggen med te, två smörgåsar är uppätna. Ljus tända på bordet där hon sitter, men nu kan hon släcka den lilla lampan. Hon har tittat in på Facebook och fått glimtar av andra människors liv. Hon har ögnat igenom rubrikerna i de fortfarande så kallade (?) kvällstidningarna, tagit bort en mängd oönskade mejl. Skickat en liten faktura. (Var är årets övriga fakturor, mappen är borta.)

När hon googlar dagens datum inser hon att det är helgdagsafton idag, därav lugnet på gatan utanför. Hon duschar och tvättar håret i det minimala utrymmet på toan, inser att hon glömt ta med schampo och balsam, måste inhandlas. Och någon body lotion. Hårtorken blev också kvar hemma…

Nyss kom två unga män ut från hotellet, kanske de enda gästerna, åtminstone enda bilen utanför. De fotograferade både med mobil och kamera, hus och varandra, och åkte iväg. Det är is på vattenpölen utanför. Agnes hittar ingen utomhustermometer så hon vet inte hur kallt det är.

Håret torkar långsamt, Agnes sitter fortfarande i morgonrocken vid köksbordet. Hon tänker inte klä på sig än.

Hon har klappat Stina  (kattt)som varit in och morsat en vända. Nu är hon annanstans. Ute kanske, igår såg Agnes henne gå över gatan, hon tittade åt ett håll men glömde det andra. Det kom ingen bil så det gick bra. Kanske lyssnade hon?

Nyss kom två unga kvinnor till Gästis ”Coffice” – kul att idén fungerar. Agnes har ställt tillbaka den stora kastrullen hon använde för soppkok häromdagen. Och lånar en bok ur bokomloppshyllan därnere, Barbara Ewings ”Frihetens pris”. Parallellt läser hon Grégoire Delacourts ”allt jag önskar mig”. Och igår läste hon om ”Alvernas liv”, hon höll på att skriva krig i stället för liv. ”Bergets skugga” har hon med sig för omläsning. Hon läser fort och mycket, glömmer det mesta men ibland stannar någon mening kvar och fortsätter prata med henne. Eller en boktitel, ”La vida es sueño” av Calderon, 1600-talet någon gång. Den titeln (och boken, aldrig färdigläst) har hängt med sedan gymnasietiden.

En man med vad som ser ut som en ovanligt rejäl och stadig rullator går förbi, stannar till och tar på sig handskarna. Går vidare i rask takt. Bilen med de förmodade hotellgästerna återkommer, nu ser Agnes att det nog är en kvinna och en man. De har hämtat sitt bagage och fortsätter sin resa.

Det lär bo drygt femhundra människor i Näsåker. Känner alla alla? Agnes funderar på vad ett evenemang som ”Urkult”, en världsmusikfestival första veckan i augusti sedan 1995 och nära sextusen besökare i år, gör med folket här.  Här finns ett gudinnemuseum, med åtminstone en passionerad och mycket kunnig guide, Lo. Här finns ett församlingshem som varannan torsdag bjuder på soppa, man betalar vad man kan och vill. Kocken är duktig. Här finns nu också Gästis, kulturförening med ambitioner och Cecilia Bertlings konstgalleri i huset där Agnes för närvarande bor.

Här finns en mycket skicklig massös, Nina, som ska få återbesök efter helgen. Badhuset, där man också kan få massage med mera, och simma i ensamhet tidig torsdagsmorgon belyst enbart av levande ljus i kandelabrar. I samma lokaler finns biblioteket. En vacker vit träkyrka som Agnes vill besöka någon dag. Två livsmedelsbutiker, Macken där du också kan handla, Ingelas café och en pizzeria någonstans. Loppisbutiker, en frisersalong. Distriktssköterska. Mycket annat som Agnes inte har en aning om ännu. Hällristningar nera vid älvens nipor. Och just nu en högt seglande rovfågel över berget och skogen.

Agnes har inga rötter här, i alla fall inga kända förfäder från Ångermanland och Nämforsen. Ändå är det något med bygden som gör henne gott. So far. Kanske får hon ångest i mörker och ensamhet om några veckor, men i så fall är det ingen stor skillnad mot därhemma. November är en sådan månad, och det här känns som en bättre start än annars.

Hon tar en av de små tomaterna som ligger för att mogna. Bättre att hon äter upp dem än att de förstörs tills Johanna kommer tillbaka. De är goda, smakar tomat som tomat ska.

20171101_100624

Stina.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Näsåker i mitt hjärta

  1. Härligt att få en glimt av livet i Näsåker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s