Idag fyller min mamma 104 år – hon är död, men det är hennes födelsedag idag. Och Gustav VI Adolfs. Det tyckte hon nog var lite roligt. Undrar vad hon skulle säga om hon visste att jag nu sitter vid ett fönster i Näsåker och skriver. Utanför snöar det lätt, men stadigt. Bilen är snötäckt. Mitt emot lyser hotellets rödlilafärgade fasadlampor, lätt bordellaktigt, för tankarna till ”red district” i Amsterdam.
Stina, katt, går emellan grannens lägenhet och Johannas där jag bor, kattlucka emellan, och kattlucka ut härifrån.
För ögonblicket är jag klar med manusjobbet för en kunds räkning, det återkommer i provtryck om en vecka.
Får inte mycket eget gjort, pappershögarna jag forslade hit väntar på mig, pratar med mig emellanåt. Jag lyfter tveksamt en mindre hög och lägger ner den igen, på översta papperet står ”Älskade min, vet du om att du är död?”. Bara det.
Jag har trampat runt idag, läst, skrivit lite, diskat, mått illa och kräkts (det verkar gå över utan andra bekymmer), vankat, ätit lite soppa och druckit vatten, klappat katten. Skrivit upp att jag behöver köpa kattfoder. Mat till mig själv har jag i kyl och frys. Tänt och noga blåst ut ljus. Inte bäddat, låtsas att sängen och jag mår bra av lite obäddat.
En lång dag, seg som en polkagris i vardande. Utan smaken och färgen.
