Melancholy baby

En melankolisk dag, lyssnar nu till Leonard Cohen och blir inte direkt upplyft av det. Vill samtidigt inte stänga av musiken. Det har slutat snöa, alltid något. Och ”Halleluja” och ”Dance me to the end of love” med Cohen är vackra.

”I sin krafts dagar” sade Hans idag om den Hans som dog för några veckor sedan. Det är ett vackert uttryck, ord som berättar om ett levande liv, också om det är länge sedan. Agnes funderar över när hon möjligen var i sin krafts dagar? När sönerna växte upp och hon emellanåt var utmattad av att fostra och hushålla och småningom jobba heltid – då kanske. Inte för att det någonsin kändes som om det var tillräckligt, men nog var det mera kraft än idag. Nu har hon tid, men inte ork eller kanske snarare, inte lust. Hon lever, men om det är ett levande liv vill hon inte just nu fördjupa sig i, mer än så här.

Bytte musik till Missa av Carl Orff Chor Marktoberdorf. Bedövande vackert, kanske vad Agnes behöver idag. Tacka vet jag vänner med musikkunnande och –smak. Tack Johanna B-Å.

Snöplogen far förbi. Hoppas den lämnar lite sparkföre kvar. Hon förbereder lax i ugn med citronsås (färdigköpt) och kokt potatis till, vitt vin. Radiotjänst ringer från hemligt nummer och undrar om jag inte möjligen har skaffat mig teve nu? Nej. Vilket jobb, att ringa runt och fråga folk om de har teve…

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Melancholy baby

  1. livsglimtar skriver:

    Nog är jag som du, kollar upp vissa bloggar de gånger jag tittar in på Wp. Känner igen tankarna om att lusten saknas till skrivandet. Jag skriver oftare inlägg på Fb, jag vet först inte varför det går lättare, men tänker efter dina rader att där har jag en större publik som kommenterar livligt vilket gör mig glad. Svårare än så är det inte, jag vet ju att jag måste jobba för att få igång kontakten här inne, om jag vill ha snurr på det hela. Hänga med i andras skrivande, reagera, tänka högt och också skriva själv om det liv som levs, de tankar som bjuds. Men var håller lusten till, var boar den när jag känner mig övergiven.
    Jag har ju ofta problem här inne, tekniska problem som jag inte kan lösa eller vet vad jag ska göra åt. Svarade på din kommentar inne hos mig, men som vanligt gpr det inte att skicka iväg kommentaren. Ingen kontakt? Vill ju inte påstå att detta tjafs hjälper dkrivkusten precis.
    Nu hoppas jag att denna kommentar kommer in med en kram till både dig och Agnes, jag gillar er båda. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s