Agnes är färdig med redigeringen av en kunds bok. Skönt.

Dagen har hon i stället ägnat åt att gå igenom egna texter, från de senaste åren. Nu är hon uttröttad, dränerad på energi, och vill bara gå och lägga sig. Somna utan drömmar, sova till i morgon bitti. Hon har påmints om sorger (och för all del glädjeämnen också, några) som hon gömt längst in i sin hjärna. Hon har tvingats inse hur hennes liv faktiskt sett ut, och att de bilderna inte alltid stämmer överens med den uppfattning hon vårdar numera…

Det är utmattande.

Nu är en del papper förpassade till botten på den stora plastbacken alltihop har legat i. De känns inte användbara. Andra ligger i en hög på köksbordet, en stor hög. Kanske kan hon fortsätta bearbeta alla de orden, och få till någon sorts struktur. Men inte just i kväll. Nu ska hon dricka ett glas vin, och kanske börja läsa om Bergets skugga, fortsättningen på Shantaram, av Gregory David Roberts. Den är tillräckligt fylld av människor och annorlunda liv, indiskt liv, för att ockupera hennes ständigt pladdrande hjärna och få tyst på den en stund. Det behöver hon nu. Plus en islykta som lyser i mörkret – men det får bli när hon kommer hem.