Ge mig något att skriva

Kära Agnes. Vad håller du på med, just nu vet jag inte. Och för att kunna skriva behöver jag veta, åtminstone något lite. Du måste inte avslöja allt du gör, inte tala om de hemligheter du kanske fortfarande har – men ge mig en smula. Något att fortsätta brodera på.

Kerstin Svea Dahlén, må hon nu vila i frid, utan oro för något och i trygg förvissning om att Minna också har det bra – Kerstin skrev någon gång i höstas en önskan ”ge mig något att skriva, jag vill leva ett tag till”. Hon fick bara en kort tid. Jag saknar henne, hennes bilder och ord. Men ungefär så känns det också för mig. Agnes, ge mig något att skriva.

Läser på Facebook om de som fått (grattis Anders S till exempel) och de som inte fått författarstipendier. Det skulle inte vara helt fel med 60 000 att åka söderut med, bara för att se om det skulle hjälpa skrivandet. Men, troligen skulle det även då bara bli mera av samma, om ens något.

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ge mig något att skriva

  1. bergalott skriver:

    🙂
    Hörrudu… har du någonsin skrivit dikter?
    Tänk att det föresvävade mig när jag läste de här raderna. För… ibland skriver du väldigt poetiskt. Men det är så många ord. Utfyllnad kanske i en tillvaro som egentligen behöver muntlig kommunikation och närhet. Ett förslag…. dikta! Dikta dig ut till hägringar med sol och värme – hur du känner att hela du är varm och go – att du får näring och inspiration.
    Diktandet får ju i principip vara hur 17 som helst. Som med filosofin – inget är rätt och inget är fel.

    Har Sonja Åkessons diktböcker och somligt kanske inte ens kan kallas poetiskt av ”de lärde”, men bilderna det kan ge är för mig ibland väldigt talande.
    Du vet ju att jag försöker med både det ena och det andra och ibland blir det faktiskt ganska hyfsat och ibland när jag läser efter ett tag så skäms jag som en hund. Hahahahaa… men kul är det. Tja.. kul och kul, men när det rinner till är det en sällsam känsla. Lite helande så där, du vet.

    Idag har min flicka varit här och vi har bakat bullar och lite annat. Skitroligt att vara samman med en levande vid min sida i flera timmar. Helt underbart.När är du hemma i Norrtälje igen? Säg till om du vill ha besök. Vi har ju lite att göra men det är ingen brådska.

    Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam

    • beskrivarblogg skriver:

      Kram till dig du trogna läsare – tja, dikter har jag väl skrivit, för länge sedan, på senare år enbart i haiku-form. Kul att din dotter kom och bakade hos dig, här bakas det inte. Önskar att allt det där med jul etc vore klart! Jag är hemma i Norrtälje nu, du är välkommen när som helst – men kanske bäst efter helgerna? Ha det gott, klappa Bamse och sköt om dig själv/Margareta

      Skickades från E-post för Windows 10. K

      Från: beskrivarblogg Skickat: den 6 december 2017 20:47 Till: margaretaborjesson@telia.com Ämne: [beskrivarblogg] Comment: ”Ge mig något att skriva”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s