Hennes är varken århundradets kärlekssaga eller kärlekskrig. Hennes är ingenting, just nu ingenting.

”Den jag tyckte om är död” sade en vän för ett par år sedan, nu säger Agnes detsamma. Han är död. Agnes är fattigare. Han var inte hennes ”raison d´être” då när han levde. Nu när han inte finns längre känns saknaden större än kärleken många gånger gjorde. Någon har skrivit något om detta, Agnes minns inte vem.  Det som fattas blir större än det som var… (Julian Barnes´ Livslägen?)

Ett enda liv är för kort för kärlek och död. Ändå är det ibland för långvarigt. Agnes borde naturligtvis inte gny. Det gör hon ändå.

Blåmesens fjädrar rufsar till sig i vinden, nötväckan får skägg. Agnes eget hår står på ända när hon tar sin korta promenad ner till sjön och hem igen. Kall vind, men fortfarande plusgrader.