What goes around, comes around

Det verkar som om den som skriver något idag bör få ur sig klokskaper kring året som gått och välformulerade önskningar inför det kommande. Agnes känner inte för varken det ena eller det andra.

I den mån det blir några ord idag lär de handla om annat, vad vet hon för ögonblicket inte. Lite krymper hon inför tanken på att hon snart fyller år igen. Modet att leva känns mindre för varje födelsedag. Egna sorger, andras sorger, allas sorger börjar bli för många och för stora, för totalt obegripliga. Hon rymmer dem inte, men de tar sin plats ändå.

Någonstans därinne i henne där drömmar gömmer sig finns ett spår av en vilja, en skymt av kraft, ett stråk av glädje. Det är svårt att hitta dit. För mycket bråte i vägen, för mycket ledsnad, för mycket ”det var inte så här det skulle bli”. Ibland anar hon sig därinne, känner igen sig. Vill hitta dit, tappar bort sig. Låter sig försvinna i vardagsgöromål och struntsaker, sudoku och Facebook. Böcker som beskriver andra människors drömmar, inget som har med Agnes att göra. En mening här och där kunde vara hennes, är det inte, men pratar med henne ändå.

Medan hon skriver detta planerar hon kvällens middag, lammfilé med potatisgratäng och champinjoner, bubbel. Färska (? import från Sydafrika) hallon och blåbär, lite vispad grädde till. Eftersom mannen i huset inte längre dricker något med alkohol i blir det Juhlins franska alkoholfria bubbel för hans del, Agnes håller sig till det godare. Syrrans nyårsaftonslunch står de över, förkylningar ska inte spridas i onödan.

Hennes hjärna har plats för alltför många spår samtidigt. Det splittrar och förhindrar att hon dröjer tillräckligt länge i tankegångar som kanske vore värda det.

Och visst önskar hon att det nya året ska bli ett bra år, kanske till och med ett bättre år än det som snart är slut. Många behöver hopp och glädje, medmänsklighet och omtanke – Agnes vill möta detta för egen del och kanske kunna dela med sig till andra. ”What goes around, comes around.”

IMG_0261

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s