Agnes undrar var orden finns innan de hamnar under hennes fingrar och på datorskärmen. Någon del av henne vet detta, och släpper fram dem när det passar, men vem passar det? Inte alltid Agnes.

Nu vet hon i alla fall att hon kallade sonen deras Moffe, då när han var liten och det passade. Storebror visste, Agnes hade glömt. Intressant (eller något annat mest intetsägande ord) att brorsan visste, Agnes skulle aldrig ha kommit på tanken att fråga honom rakt av.

Idag har hon kapat rådjursskankar (bog med vidhängande långa ben) som jagande sonen delat med sig av. Tur att hon har vedkapen i källaren, nu får resten plats i frysen och kanske till och med i grytan. Benen får samsas med andra ben och bli buljong till grönsakssoppa framöver.

Agnes är hemma igen. Vimsan har varit ute, kommit in och ätit lite och är nöjd att vara inne. Fågelfrö har fyllts på, men det har inte fåglarna upptäckt ännu. Packningen är undanplockad, böcker paketerade och hämtas förhoppningsvis av Postnord lite senare under eftermiddagen. Det är skönt att vara i sin egen tystnad, hörapparaterna får vila när Agnes är ensam. Vedspisen brinner. Frid. Utom för borttappade ord och okända ord…