Okända ord

Agnes undrar var orden finns innan de hamnar under hennes fingrar och på datorskärmen. Någon del av henne vet detta, och släpper fram dem när det passar, men vem passar det? Inte alltid Agnes.

Nu vet hon i alla fall att hon kallade sonen deras Moffe, då när han var liten och det passade. Storebror visste, Agnes hade glömt. Intressant (eller något annat mest intetsägande ord) att brorsan visste, Agnes skulle aldrig ha kommit på tanken att fråga honom rakt av.

Idag har hon kapat rådjursskankar (bog med vidhängande långa ben) som jagande sonen delat med sig av. Tur att hon har vedkapen i källaren, nu får resten plats i frysen och kanske till och med i grytan. Benen får samsas med andra ben och bli buljong till grönsakssoppa framöver.

dsc00947Agnes är hemma igen. Vimsan har varit ute, kommit in och ätit lite och är nöjd att vara inne. Fågelfrö har fyllts på, men det har inte fåglarna upptäckt ännu. Packningen är undanplockad, böcker paketerade och hämtas förhoppningsvis av Postnord lite senare under eftermiddagen. Det är skönt att vara i sin egen tystnad, hörapparaterna får vila när Agnes är ensam. Vedspisen brinner. Frid. Utom för borttappade ord och okända ord…

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s