Överkänslig

Någonting gör att Agnes just nu är överkänslig när hon läser böcker. Hon slutar genast läsa när hon tror att något otäckt kommer att hända, läser inte thrillers över huvud taget, men vill heller inte läsa om trolösa och svekfulla relationer, inte om plötsliga dödsfall, inte om sjukdomar. Hon börjar gråta mitt i läsandet, fortfarande förutsatt att språket inte är alltför taffligt. Då blir hon arg i stället.

Så här har hon inte varit förut. Hon har kunnat hålla eländet ifrån sig, både det egna och andras. Nu klarar hon inte det längre. Förra veckan läste hon på Facebook hur en av vännerna där förlorat sin dotter, helt oväntat. Det kändes som en spark i magen när Agnes läste orden, och hon tänker varje dag på vännen som hon aldrig träffat. Hon begriper att det är hennes egen sorg och chock över sonens död för snart fyra år sedan som plågar henne. Igen och hela tiden, men på senare tid ändå på ett mera lågmält sätt. Nu rasar den omkring i henne, den (eller något annat) får henne att ligga sömnlös, tills hon vaknar trött.

Hon lagar sin mat, tvättar, bäddar rent, städar, matar katten. Duschar och tvättar håret. Och famlar sig omkring i vardagen utan styrsel. Tvingar sig att ta en kort promenad, får sig att skicka iväg beställda böcker, läser några kapitel i ett manusuppdrag. Hör efter att fd maken har mat hemma och att yngste sonen kan hjälpa honom att handla i veckan. Ser till att lägga in de betalningar som inte är automatiska. Vinterdeprimerad har hon varit förr, det här känns annorlunda även om mörker och kyla inte precis är hjälpsamt.

Hon läser om äventyr långt tillbaka i tiden, historiska människor som det är lättare att distansera sig från. Och hon läser om böcker där hon vet vad som kommer att hända, även om hon glömt exakt hur det går till. Men hon har inte riktigt den läslust hon haft hela sitt liv, bara två böcker just nu bredvid sängen.

Snart blir det vår igen.20170504_123122

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Överkänslig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s