Rastlös laxpudding

Fingrarna kliar av lust att skriva? Ångest att skriva? Att inte skriva? Agnes vet banne sig inte vad som pågår, men något är det. Hon gör laxpudding i köket, förbereder åtminstone, än är det inte dags för ugnen. Hon har varit ner och sopat ren bilen från all snö. Fixat frukost, diskat, fikat två gånger. Duschat och tvättat håret. Rastlös väldigt bokstavligt. Fd maken mår bättre och har idag varit iväg och klippt håret.

Nu försöker hon läsa en fantasybok på engelska, det är inte språket som tar emot, hon är bara för ögonblicket innerligt trött på allt vad fantasy heter. Trött på trollkarlar och häxor och demoner, alver och annat konstifikt. Igår var Agnes hem till sonen och kollade i hans överfulla bokhyllor. Alltför mycket fantasy och ganska självklart inte en feelgood bok så långt hennes ögon kunde se…

Hon vill ha en lagom feelgood roman, med kärlek och förmodligen svek, och någon sorts lycka på tampen. Typ Olivia Goldsmith (hette hon väl, författare till Second Wives Club och död efter någon sorts skönhetsingrepp innan hon hann skriva särskilt många fler böcker). Väldigt amerikanska förstås, de tilldrar sig i USA, men tämligen välskrivna och trevliga att läsa, faktiskt omläsbara också. Hon vill just nu inte läsa något litterärt, eller duktigt nyutkommet, eller klassiskt. Bara tömma hjärnan och försvinna in i en annans värld en stund.

Agnes såg en intressant kommentar på Facebook – poeten Sam Carlquist läste en lyrikbok av Lars Forsell, inköpt på antikvariat. Boken hade många rader understrukna, och dagens poet fann sig läsa gårdagens poet tillsammans med en okänd läsare. En på något sätt fascinerande tanke.

Men, här sitter hon nu med The Demon King av någon som heter Cinda Williams Chima. Inte dålig, men just inget för Agnes just nu. Laxpuddingen ropar på henne, den ska in i ugnen med sina tunt skivade potatisskivor, förstekt lök, strimlad lax, dill och äggstanning. Boken får vänta.

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Rastlös laxpudding

  1. livsglimtar skriver:

    Jag började inatt på Yvonne Hirdmans Det tänkande hjärtat boken om Alva Myrdal och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Intressant, spännande vis författaren har tagit sig an Alvas liv. Jag ser fram emot att lägga mig ikväll och läsa mer. Kram

  2. bergalott skriver:

    Var den god? Laxpuddingen menar jag för det är svårt att hitta feelgood annanstans 😉 Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s