Ensamstående

DSC01388Julian Barnes: The Sense of an Ending – ”you get to the end of life – no, not life itself, but of something else: the end of any likelihood of change in that life”.

De orden tar sin plats i mig, de bekräftar det jag också inser, livet idag kommer att vara ungefär så här tills det inte är längre. Det är inte troligt att mycket förändras, åtminstone inte till det som kan kallas bättre. Skröpligare lär jag bli – varför är det ett ord som enbart används för äldre människor? Kanske dement, kanske helt döv. Ingen vet. Men roligare blir det nog inte, kroppskontakten lär inskränka sig till en klapp ibland av familjen, sex kanske jag glömmer bort med tiden…

Deprimerande, om jag så vill. Ibland vill jag det. Deprimera mig, hellre än göra något som kunde störa de mörka tankarna. Det finns en trygghet i ”det kända helvetet”.

Mannen min har varit död i drygt två år och ett halvt år. Han fattas varje dag. Ändå tycks jag inte riktigt ha begripit att jag numera är ensamstående. Vilket konstigt ord, vad har ”stående” där att göra? Varje dag är enbart min att skapa, ta mig igenom, överleva. Jag gör det. Varje dag.

Det är jag inte ensam om, vi är många som inte har någon partner, unga och gamla. Det är inte speciellt synd om just mig, men det är jag som är ensam i mig. Och ingen kan ta den ensamheten ifrån mig, den är bara min. Den har funnits där också i tvåsamhet genom åren. En gammal och van följeslagare, som jag ibland tycker om och gläds åt. Inte alltid.

Läser ”Karolinernas kvinnor” av Elsi Rydsjö. Varför är en författare som hon så lite känd – för det är hon väl? Den här boken är en samlingsvolym, sex av hennes böcker i en. Och språket är bra, det jag begriper av bakomliggande research är imponerande. Men hon är relativt okänd, även om det är Bonniers som givit ut boken. Att hon är kvinna är kanske en del av förklaringen? Kvinnors historia.

Datorn markerar mitt ”givit” och tycker antagligen att jag borde skrivit ”gett” i stället. Det gör jag inte, gillar ordet givit.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ensamstående

  1. livsglimtar skriver:

    Dina ord om ensamhet slår an en sträng inom mig som darrande gör mig tårögd, även jag finns där i en evig ensamhet oavsett familj, vänner.
    Tror du inte att de flesta hovrar där från och till i livet, om än många är omedvetna, så länge allt pulserar runt om i livet.
    Förra året avslutade jag medicinering mot depression, avtrappandet var en plågsam resa som jag aldrig mer vill vara med på. Resten av året har jag som kvicksilvret i en termometer runnit upp och ner snabbare i skiftningar än jag känslomässigt tidigare varit med om. Ett har jag kommit fram till, det var helt rätt att sluta med medicineringen. Det depressiva behövs inte medicineras, jag kan väl för sjutton få lov att vara lite deppig vissa dagar, stunder. Andra dagar mår jag så himla balanserat och bra.
    Så känns det i mig samtidigt som jag får ont i själen av dina ord, tomheten, det där slutliga som vi alla kommer uppleva möter jag när jag besöker min mamma på hennes boende. Du är bra på det där att slå an en ton i mig, bra på att sätta ord på känslor, gillar verkligen det hos dig.
    Kram ❤ Kram

  2. beskrivarblogg skriver:

    Tack. Jo, vi hovrar där alla ibland, i ensamhet och ledsnad. (gillar uttrycket) Och även jag åt en gång en kort period antidepressiv medicin, slutade snabbt eftersom den fick allt att kännas likadant, eller inte kännas alls… Skönt att du slipper den numera! Och ibland är livet gott och i balans med resten – det varierar hos mig också. Kram på dig och tack igen för dina ord, de gläder mig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s