Skamlös. Bra titel på bok om spelmissbruk – efteråt. Skuldfri, dito.

Ska jag åka till Näsåker i september? Och skriva vad? Kanske ska jag gräva fram det gamla manuset om åren efter spelmissbruk och kärlekskrasch. Finns där något som går att använda? Molly ligger i solen och flämtar lätt, men hon väljer att ligga kvar. Vinden fläktar skönt, är nog sydlig, möjligen med en dragning åt öster. Är det just nu jag eller Agnes som skriver? Oklart.

”Lustskriva och tänka nytt” ska en författarkollega göra i sommar. Agnes önskar hon kunde göra detsamma. Hur går det till att tänka nytt, till exempel? Numera känns det som om alla Agnes tankar redan är tänkta många gånger om. Ibland försöker hon tala om för sig att det nog beror på för lite stimulans från omvärlden, men hon tror inte riktigt på sig. Det är i och för sig sant att hon för det allra mesta sitter på rumpan antingen på fd makens sommarställe eller hemma hos sig, och det händer inte mycket vare sig här eller där. Men hon har tillgång till internet och där finns världen, en värld hon inte tycker särskilt bra om. Den skrämmer henne, val i september skrämmer henne, människors ondska och hat påverkar henne. Hon blir uppgiven, apatisk, tar sig inget för. Fixar mat och handlar, städar och tvättar i stället. Skriver just ingenting. Har inte gjort det på länge.

Hur skulle ”lustskriva” fungera? Redan när hon försöker fantisera om något lustfyllt att berätta, blir det stopp. Hon har ingen lust längre. Möjligen kan det vara en sorts lustskrivande att skriva om avsaknad av lust? Sexuell lust ger sig tillkänna ibland, liten och tynande, men ännu levande. Den har inte fått någon näring alls sedan mannen hennes dog. ”Själv är bäste dräng” stämmer inte för Agnes del, hon tröttnar efter vägen till något som inte vill sig. Och den gången hon letade efter en dildo på en sajt för dylika blev hon omedelbart avtänd, obegripliga verktyg i läskiga plastfärger till hutlösa priser. Inget för henne, inte just där i alla fall. Och flera sökningar har hon inte gjort. Kanske är det som en något äldre vän hävdade för länge sedan, ”det där går över med tiden” – hen avsåg lusten att älska…

Matlust har hon börjat få tillbaka efter lunginflammationen. Men eftersom det alltid är hon som lagar maten, blir även den lusten klen. Läslusten tar tack och lov inte slut, även om skrivlusten gör det emellanåt. Och i byn finns ett utomordentligt välförsett bibliotek, med ”meröppet” dessutom. Hon kan gå in och botanisera bland alla böcker när hon vill genom ett speciellt lånekort som öppnar dörren, även när biblioteket är obemannat.

Tja.