Bara en siffra

Ännu rör hon sig nästan som hon alltid gjort. Ännu fungerar minne och tidsorientering, hyfsat. Ibland blir Agnes dagvill, men det förklarar hon med att hon har för lite att hänga upp dagarna på. Ännu tycker hon om god mat och gott vin, och ser fram emot att äta ostron åtminstone någon gång i höst. Om hon så ska åka Finlandsfärja ensam när de har skaldjurstema.

Hon har ingen ”bucket list” med viktigheter, men hon läste idag om en kvinna som hade en önskan, att bo vid havet. Den drömmen delar Agnes, hon har alltid trott att det en gång ska bli så. Numera verkar det inte särskilt troligt, men drömmen behåller hon ändå. Det vore synd att låta ålder och andra realiteter begränsa drömmandet.

Samtidigt går det inte att blunda för det där som ibland benämns ”bara en siffra”. Ålder. På Facebook talar många inte om hur gamla de är, och många andra gör det. Båda ställningstagandena står säkert för mera än den aktuella åldern. Hennes är 76, obegripligt gammalt. Innebär förstås olika saker för olika människor. Hon är lyckligt lottad som är frisk, åtminstone vad hon vet. Hörapparater har hon haft i många år, om ett par veckor är de nyligen utprovade klara för leverans. Nya glasögon behöver hon skaffa i höst. Ny höft fick hon för några år sedan, och den fungerar utmärkt. Konditionen hoppas hon ska förbättras när hon börjar promenera ordentligt med Molly bara det blir lite mindre varmt.

Efter sommarens lunginfektion har doktorn förklarat henne vara ”hjärtfrisk”, ett gott ord. Lungorna är också friska igen. Och än hänger huvudet med. Hon kan nästan dessutom glädja sig åt att hon inte längre deprimerar sig lika tungt som förr – eller så inbillar hon sig bara. Det lär visa sig i november…

Fortfarande tänker hon ofta på döden, på alla sina döda. Varje dag finns sonen där, i någon form. Varje dag också mannen hennes – och saknaden, att han fattas så. Mera än sonen, som inte var hennes på samma sätt när han dog, honom sörjer hon mer än saknar. Och hon börjar inse, faktiskt nästan begripa, att det snart är också hennes tid att dö. Att också hennes liv kommer att ta slut. Men det känns lika obekant som siffran 76.2013-06-17 18.25.58

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Bara en siffra

  1. livsglimtar skriver:

    Så fint inlägg, tankar som drar genom vindlingarna de grå, så mänskligt, så stor igenkänning. Kram Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s