Hur överleva resten av sitt liv

Ugnsbakad lax med romsås, fin kokt potatis till, midagsmeny. Gott. Fd maken diskar, jag sittet i min stol med Molly på golvet bredvid. Än är det inte dags att gå ut igen, för sjätte eller sjunde gången idag. Det har nyss regnat, och jag är glad om jag slipper bli blöt. Samtidigt stiger ”dödstalen” i Indonesien efter tsunamin…

Ibland blir världen och det som händer alldeles totalt obegripligt för mig. Här är jag, i trygghet i Sverige, med käbblande politiker och noll regering, och ser människor som förlorat sina närmaste och försöker förstå vad som händer dem. Det går inte att omfatta, jag klarar inte att ens försöka förstå hur de som överlevt katastrofen kan överleva resten av sina liv.

Det är svart natt utanför fönstren, kanske syns månen någonstans, men inte från mitt synhåll. Några fönster lyser i huset mitt emot, den äldre mannen där tvättade sina fönster igår. Ser honom gå ut på morgonen med sin rullator, som min fd make gör numera. Idag har vi träffat den vackra svartvita norska skogskatten på gården och pratat med dess husse. Molly försökte komma närmare, men backade när katten markerade med en fräsning. Och Kurt, 12 veckor gammal liten beige och svart mops – det sötaste lilla du kan tänka dig – försökte också morsa på katten häromdagen. Katten var inte road. Han är kung på gården, så cool, sitter bara någonstans och kollar alla som passerar, flyttar möjligen på sig om någon kommer för nära. Sitter annars kvar, med absolut kontroll.

En söndag i Sundbyberg, en stad jag inte längre känner igen, har till och med villat bort mig i de nyare delarna, per bil. Men så har jag ju bara bott här i närmare femtio år – och förändringarna har gått snabbt de senaste åren… Här som på så många andra håll, framför allt runt Stor-Stockholm.

20170207_132348

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Hur överleva resten av sitt liv

  1. bergalott skriver:

    Precis så. Det går inte att fatta – inte att greppa och ändå händer det och har hänt om och om igen. Men då, på den tiden fanns inget internet eller media som rapporterade in allt fasansfull som sker – rakt ini våra hjärtan. Katastrofer och sådant man inte kan göra något åt utan bara ömka, sörja och beklaga. Knäppta händer kanske – i en bön för att lätta på det dåliga samvetet att vi inte är tacksamma över vad vi har.
    Jag skrev ju lite om hur jag beslutat att inte scrolla eller vara så lite som möjligt inne på facebook. Jag orkar inte ta emot. Ren självbevarelsdrift känns det som. Sen om det är natur, politik, rasism, och annat helvetes elände. Det tar aldrig sluuut.
    Kram min fina vän ❤

    • beskrivarblogg skriver:

      Du har nog rätt i att alla händelser går rakt in i oss numera – det var lättare att ducka förr! Nu har Molly och jag precis varit ute på morgonen, och uppe vid kyrkan kom en man som tydligt hade tillbringat natten utomhus – för jag tror inte att kyrkan är öppen för hemlösa… Eländet finns överallt.

  2. bergalott skriver:

    De hemlösa är en skam för vårt samhälle. Har alltid varit och det kan jag inte förstå alls, all den stund det finns outnyttjade ytor men… de finns inte på rätt områden och kapitalet ska ju ha sitt.

    En annan sak som kanske inte ska tas upp här men dina kommentarer kommer bara in i kommentarsfältet, inte på mina inlägg. Hur kommer det sig?

    Nu är måndag som sagt och nya tag. Har ännu inte varit ut med Bamse. Han sover som en gris i sänghalmen 😀 Kram

  3. beskrivarblogg skriver:

    Kommenterar din kommentar – fast jag förstod nog inte riktigt vad som inte kom in var… Kram på dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s