Elände i media

Teve och andra media frossar i mord, våld, ekonomisk brottslighet, terrorism och gänguppgörelser. Hur kan det kännas för den svenska FN-medarbetarens familj att behöva se bilder från tillfångatagandet och alldeles före mordet? Fattar inte att de står ut, och det kanske de inte gör heller. ”Uppdrag granskning” har just nu ett program om detta. Orkar inte försöka höra vad som sägs, vill inte se bilderna. Noterar enbart hennes stackars teve-makeupade mamma och syster i ett kök med gammaldags dyr mässingskran över diskhon – ett vackert hem, ett sorgfyllt hem med otäcka inre bilder av en älskad dotters och systers död.

Tror inte att programmet bidrar till att göra sammanhanget tydligare och begripligare. Politik och ekonomi lär lägga hinder i vägen. Avskyr att se/nästan se mordet äga rum, och höra om skott och halshuggning därefter. Och kanske eller kanske inte är det den utpekade personen som ligger bakom det hela, på grund av de röda banden männen har runt huvudet. Men de talar fel språk sinsemellan… Här går teve för långt i sin vilja att visa allt. Kan bara tänka på familjernas plåga.

Parallellt lär det om en stund komma en film om en döende mamma, ”om att lämna sina barn”. Och i Trollhättan står en 14-åring inför rätta för mord på en ”råtta”, enligt pojken. Advokaten menar att pojken ”hängts ut” och att det handlat om ett pojkstreck som gått fel. Åklagaren talar om ”ovanlig grymhet” – eller så, orkar inte riktigt återge allt ordagrant. Andemeningen framgår.

Och statsministern och hans parti utsätts för regelrätt utpressning av ett jämförelsevis litet parti, plus ännu ett litet ett. Ingen regering i sikte.

Ekonomiska svindlare av olika slag jagas världen över, några av dem är svenska. Och människor, ofta unga människor, dödas i gänguppgörelser, skjuts eller knivhuggs till döds. Ofta på grund av att stora pengar är inblandade.

Har jag sett något glädjande i media idag? Tveksamt. Just nu kommer jag inte på någonting. Just nu visas bilder på teve av Dag Hammarskjöld, och hans öde var inte direkt glädjande det heller. En titt på rubrikerna nu i kväll visar ingenting som gör mig glad. Möjligen att en hund hittats 177 mil hemifrån efter 18 månader…

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s