Disträ är bara förnamnet

Vaknar av att fd maken tänder sin nattlampa tre gånger i rad – för att kolla klockan. Jag och hunden ”sover” fortfarande. Först ilska över att behöva vakna och gå ut – inte förrän under den blåsiga hundpromenaden kommer jag ihåg att ”inte klaga under 20 dagar till” gäller… Så jag kniper ihop när jag kommer hem och det känns alldeles bra.

Idag är det dags för bilverkstad igen, ABS-systemet har lagt av. Tar med mig Liljestrands bok om Vilhelm Moberg, ”Mannen i skogen”, för läsning medan jag och Molly väntar. Den boken går inte att läsa annat än sittande.

Trodde jag – tills jag insåg att jag inte hittade den lilla kortplånboken. Letade, hittade inte. Åkte ut till mitt hem, ca 6 mil bort, där var den inte heller. Bokade av verkstan och åkte tillbaka hem till fd maken för att spärra kort etc. Gick till Hemköp och kollade först om de hittat något, svar nej. Hem igen – på vägen fick jag för mig att den nog kanske låg i matkärran sedan jag senast handlade – vågade nästan inte titta. Där låg den. Skönt att jag inte spärrat alla kort, igen. Som förra gången för några månader sedan då sagda kortplånbok återfanns i en sko…

Nu blir det verkstad fredag nästa vecka i stället.

 

book-book-pages-college-448835

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Disträ är bara förnamnet

  1. livsglimtar skriver:

    Man blir ju hel knäpp när man letar efter så viktiga saker, skönt att du hittade kortplånboken. Mehn låg den förra gången i en sko hahaha!
    Tänkte på det där att han tänder lampan, vaknar, det är vanligt att senila om det nu är det han är, att de ofta inte sover på nätterna. Min svärmor var hopplös på nätterna, orolig skrotade runt, rymde och hade sig, jobbigt.

  2. beskrivarblogg skriver:

    Än är han inte där din svärmor var – men orolig är han och tyckte väl att det var dags för mig och hunden att också vakna när han nu var vaken… Skönt var det att allt ordnade sig till slut, med alla korten. Jag far ju mellan hans bostad och min – och alltid är det något som glöms bort eller hamnar fel, därav plånbok i sko som legat i kasse! Att vi dessutom emellanåt är på landet gör inte det hela enklare

    • Karin skriver:

      Tänker ofta på min mamma när det händer sånt där, alltså när jag är tankspridd. Hon sa: ”Det är ju alldeles självklart att du är tankspridd, du som har så mycket att sprida tankarna på!” Att bo på två ställen (och emellanåt vistas på ett tredje) att ta ansvar för andra och så hunden dessutom – det räcker och blir över. Skönt att korten inte hamnat i fel händer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s