Hjälpsam fantasi?

20181107_162204, Molly 7 nov 18Jag tittar på statistiken för bloggbesökare och visningar. Inte så många besökare varje dag, men på sistone många visningar. Geografin är också intressant – de flesta från Sverige, men varje dag någon från Frankrike, USA, Finland, Cypern, ibland England. Eftersom jag inte vet vilka besökarna är – jo, jag tror mig veta att vännen Lena på Cypern kollar – så kan jag fantisera om resten och glädja mig åt mina fantasier. Och jag undrar så vem Angeli är, som har en blogg utan inlägg och som nästan alltid gillar mina texter…

Det här är kanske ett sätt att hantera sina tankar. Att fantisera och vända dem till något trevligt obekräftat, när man ändå inte vet vad det handlar om, eller vad som kommer att hända. En klok person sade en gång att rädsla alltid är framåtriktad, mot något som ännu inte inträffat. Kanske är det så, och då är det ju tämligen onödigt att vara rädd (många gånger, säkert är rädsla ibland otäckt befogad i nuet).

Svårt hur som helst.

Tycker inte om mina händer numera. Efter att ha gått ner 7-8 kg i våras/somras är de magrare än någonsin, med stora ådror och fläckar både här och där. Naglarna är som alltid hopplösa, går sönder så fort de kan även om jag klipper dem korta. Här i stan är jag i alla fall inte sotig om händerna, hemma hos mig sotar vedspisen ner mig varje gång jag tar i den. Och det gör jag ofta så här års. Sonen var snäll och lämnade ett lass ved i vedboden häromdagen, jag är glad och tacksam för hans omtanke. Och i källaren har jag torr ved, sådant jag packade i bilen i somras och körde hem från vännens ställe där man fällt diverse träd. Jag kunde förstås bara ta de minsta grenarna, och den färdighuggna veden – men det blev en hel del när jag fyllde bakre delen i bilen. Kapade det som behövde kapas senast jag var hemma.

Håret behöver klippas, men jag försöker stå ut och låta det växa lite till. Den senaste frissan klippte upp det alltför mycket, framför allt över öronen – och jag gillar det inte. Kapade luggen lite igår, så att jag åtminstone ser.

Nu ska Molly och jag gå ut igen.

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Hjälpsam fantasi?

  1. livsglimtar skriver:

    Molly är verkligen så fin, längtar efter hund, men det får vänta tills maken går i pension 2020, om han nu gör det? Angeli är en kär vän till mig, hoppas hon skriver en rad till dig, ❤
    Jag har samma nyfikenhet på de från andra länder som varit in och läst. Kram

  2. Lena Tsouloupas skriver:

    Jag laser och uppskattar din blogg.Det maste bli en bok.Kram Lena.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s