Hur gör man?

Söndagskväll, varmt i huset, Molly sover efter att ha varit ute och hittat ännu ett äckligt ben… Kyckling med ris och curry till middag för oss tvåbenta, gott. Nu har fd maken diskat och torkat och diskbänken är härligt tom. Tvätt hänger på syrrans torkställning i det andra rummet, ljusen brinner på köksbordet, vedspisen knäpper emellanåt. Resterna av en Dry Martini i mitt glas bredvid datorn. Fd maken kollar på SVT/play i brist på teve.

Ingen promenad för hans del idag, orken fattades.

Nu tog jag bort hörapparaterna för att slippa ljudet från paddan.

Det är svårt att förklara att paddan och teve inte är lika vad gäller växling mellan program. Just nu tittar fd maken på Kunskapskanalen, men vill förmodligen se något annat – eller zappa mellan programmen som han brukar därhemma på teve… Och det är svårt att förstå att han inte förstår, längre. Jag blir otåligare än jag borde, och han blir inte lugnare av mitt sätt. Livet är knepigt just nu för oss båda. Vi finns i en verklighet som ingen av oss kunde föreställa oss för bara något år sedan. Nu tar vi en dag i sänder, och nätt det. De nätter jag sover utan att vakna vid 3-4-tiden är en lisa. Molly vill som tur är inte ut förrän vid 8-tiden på morgonen, speciellt om det regnar. Jag är tacksam för hennes värme mot ryggen när hon lägger sig till rätta bredvid mig.

Ibland skymtar jag fd makens  gamla humor, och ser hans leende – ofta ser han bara ut som om han inte riktigt begriper vad som pågår. Det gör han kanske inte heller, och jag förstår inte vad han förstår. Minns en arbetskamrats ord om sin hustru med någon form av demens – ”hon sitter och ser på våra tavlor och hon ser nöjd ut” – det räckte för honom. Hur det är idag vet jag inte, men på något konstigt sätt tröstar hans ord mig. ”Hon ser nöjd ut” är tillräckligt bra – problemet är bara att fd maken just inte ser nöjd ut, han har alltid haft något som kanske kan kallas en missnöjd min. När jag påpekar det, säger han att han inte är missnöjd… Tror inte att han är det heller, eller väljer att tro det för min egen sinnesfrids skull.

Idag fick han både diska och torka disken. Jag lagade maten. Och motstod impulsen att hoppa upp och börja torka när han diskat diskbänken full (har slängt ut diskstället för att få bättre plats på diskbänken). Vi överlevde båda.

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hur gör man?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s