Ett jävla solsken

Nu har farbrorn i huset mitt emot tänt kökslampan. Det är halvskum förmiddag.

Tittar på de vackra äpplena i skålen på den gamla skivspelaren. Vi kommer inte att äta upp dem, kanske ska jag göra chutney av dem. Har rödlök, vitvinsvinäger, kanelstång (tror jag, kanske är det därhemma), ingen chili – funkar det med enbart äpplen och lök? Inser just nu att jag bör lätta på locket till surkålen… Tur att jag lydde rådet att ställa burken i en bunke, vätska hade runnit över. Men inte ser jag någon jäsning, den kanske pågår ändå. Passade på att skära kalvlevern i skivor innan den tinat helt, lättare så. Chutneyn får vänta. Snart dags för nästa utevända med Molly.

Inne igen medan snön faller. Halkigt på trottoarerna, dags att skaffa broddar. Fd maken och hans rullator får stanna inomhus idag, inget väder för ostadig gång. När jag googlar för korrekt stavning av rullator visar det sig att både rollator och rullator är rätt. Av någon anledning föredrar jag u framför o.

Det känns som en lång dag idag, den började tidigt. Någon kanelstång hittade jag inte här, då är den där. Därhemma. Läser några sidor i boken om Vilhelm Moberg, den är alltför detaljerad för att läsas lättvindigt. Började titta på SVT Play och den engelska filmen med Hugh Grant som prisas ”överallt” – filmen rullade ett par minuter och stannade sedan, men jag hann uppskatta det engelska språkets klassnyanser. Försöker igen senare. Lyssnade ett ögonblick till en gammal Van Morrison (Into the Mystic) som försökte sjunga som i yngre dagar – det kunde han inte, så även där blev det en kort sejour.

Klockan är fortfarande bara kvart i ett. Vad ska jag göra resten av den här söndagen? Skrivandet och orden vill inte riktigt, det är trögt och tungrott. I boken om Moberg (Liljestrand ”Mannen i skogen”) fanns ett ord ur ett citat, ett ”skickelsetungt (avbrott)” – ett ord jag aldrig använt men blir fascinerad av, skickelsetungt. Som jag tolkar det innebär ordet att något fått stora och svåra, kanske oförutsedda konsekvenser. När jag googlar kommer många referenser till Vilhelm Moberg upp, hans användning av ordet är uppenbarligen välkänd.

Tramp, tramp, sittande i fåtöljen med datorn i knät.

Läser ”Ett jävla solsken” av Fatima Bremmer om Ester Blenda Nordström, e-bok på Värmdö bibliotek. En spännande och livfull bok om en kvinna som på många sätt var ojämförligt annorlunda dåtidens kvinnor. Läs den, ni som läser detta.

20180303_151404.jpg

En liten hare äter fågelfrön utanför mitt köksfönster – förra vintern.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ett jävla solsken

  1. livsglimtar skriver:

    Vi köpte en speciell glasflaska till syrning, maken rev och donade, men tryckte in ner morötterna tillräckligt långt under vätskan, så det blev inget vettigt med det hela och på den vägen är det. Men rätt vad det är får vi ett ryck igen, vi har ofta ätit surkål och andra liknande produkter, tycker det är så gott och båda ungarna gillar sån mat och det gör mig så nöjd, att vi lärde dem gilla vettig mat som små.
    ”Ett jävla solsken” har jag liggande i bokhyllan, den stod på tur, men så fick jag så mycket nya böcker från grovsoprummet.
    Nu har det snöat hela dagen, det gör mig glad, såg ungar som redan imorse åkte pulka på lite pudersnö, minns framförallt sonen som åkte pulka så fort minsta flinga blandade sig i backens lera, jösses så skitig han var när han kom hem.

    Nu har vi firat lite jul med mamma och sonens familj, sen åkte båda grabbarna med oss hem, lillsyrran, två år, storgrät när fyraåringen försvann med oss. De två går på samma dagis och har ett speciellt band till varandra. Väl hemma hjälpte jag min 9 snart 10 med en skrivläxa, han intervjuade mig om hur julen var förr. Han fick ihop en trevlig berättelse, som han ska läsa för sina kompisar i skolan.

    Sen du, blev det bad med badskum för grabbarna, de skrattade och öste vatten och skum hit och dit. Pipskägg av badskum var poppis och jag som låg i soffan njöt av deras skratt och stoj. Maken fick ta passet i badrummet, jag skulle glida in när det var dags för tvättning och champonering. Men maken är ju suverän, trivs ju så med ungarna, så plötsligt kom de ut och klädde på sig igen. Rödrosiga kinder och mycket nöjda bjöd jag dem på pizza i köket.

    Haren din, så fina de är, jag har haft en kanin med långa hängande öron när ungarna bodde hemma, är väldigt svag för gnagare.

    Massa Kram påre! ❤

  2. beskrivarblogg skriver:

    Massor med kramar även till dig – låter som en fin helg med alla generationerna! Surkålen var det bra att du påminde mig om, ska genast kolla om det ”hänt” något – ha det gott

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s