Nu har farbrorn i huset mitt emot tänt kökslampan. Det är halvskum förmiddag.

Tittar på de vackra äpplena i skålen på den gamla skivspelaren. Vi kommer inte att äta upp dem, kanske ska jag göra chutney av dem. Har rödlök, vitvinsvinäger, kanelstång (tror jag, kanske är det därhemma), ingen chili – funkar det med enbart äpplen och lök? Inser just nu att jag bör lätta på locket till surkålen… Tur att jag lydde rådet att ställa burken i en bunke, vätska hade runnit över. Men inte ser jag någon jäsning, den kanske pågår ändå. Passade på att skära kalvlevern i skivor innan den tinat helt, lättare så. Chutneyn får vänta. Snart dags för nästa utevända med Molly.

Inne igen medan snön faller. Halkigt på trottoarerna, dags att skaffa broddar. Fd maken och hans rullator får stanna inomhus idag, inget väder för ostadig gång. När jag googlar för korrekt stavning av rullator visar det sig att både rollator och rullator är rätt. Av någon anledning föredrar jag u framför o.

Det känns som en lång dag idag, den började tidigt. Någon kanelstång hittade jag inte här, då är den där. Därhemma. Läser några sidor i boken om Vilhelm Moberg, den är alltför detaljerad för att läsas lättvindigt. Började titta på SVT Play och den engelska filmen med Hugh Grant som prisas ”överallt” – filmen rullade ett par minuter och stannade sedan, men jag hann uppskatta det engelska språkets klassnyanser. Försöker igen senare. Lyssnade ett ögonblick till en gammal Van Morrison (Into the Mystic) som försökte sjunga som i yngre dagar – det kunde han inte, så även där blev det en kort sejour.

Klockan är fortfarande bara kvart i ett. Vad ska jag göra resten av den här söndagen? Skrivandet och orden vill inte riktigt, det är trögt och tungrott. I boken om Moberg (Liljestrand ”Mannen i skogen”) fanns ett ord ur ett citat, ett ”skickelsetungt (avbrott)” – ett ord jag aldrig använt men blir fascinerad av, skickelsetungt. Som jag tolkar det innebär ordet att något fått stora och svåra, kanske oförutsedda konsekvenser. När jag googlar kommer många referenser till Vilhelm Moberg upp, hans användning av ordet är uppenbarligen välkänd.

Tramp, tramp, sittande i fåtöljen med datorn i knät.

Läser ”Ett jävla solsken” av Fatima Bremmer om Ester Blenda Nordström, e-bok på Värmdö bibliotek. En spännande och livfull bok om en kvinna som på många sätt var ojämförligt annorlunda dåtidens kvinnor. Läs den, ni som läser detta.

En liten hare äter fågelfrön utanför mitt köksfönster – förra vintern.