Måndag 17 december 2018. Snöig hund efter morgonpromenaden, stora snöbollar i öronen och på tassarna. Nu är hon avtorkad, den mesta snön hamnade utanför porten där vi höll på en stund. Halkigt på trottoarerna, trots lite plogning och en aning grus här och där.
Surkålen har börjat puttra så smått, dags att ställa den i kylen i kväll, tror jag. Lite vätska har läckt ut, men täcker fortfarande allt innehåll i burken. Den får väl fortsätta bo i en bunke.
Ester Blenda Nordström, och boken ”Ett jävla solsken”, leder mig till kvällens kvinna, eller kvinnor. Jane Morén presenterar sin bok om Bryggar-Anna, ”Min kärlek har stannat mest hos er”. Anna Johansson-Visborg var ännu en av alla de kvinnor som historien nästan glömt bort, men som tack vare nutida författare blir kända för en större krets. De är värda all respekt, och det är författarna också. Både Jane Morén och Fatima Bremmer. ”Ett jävla solsken” har jag läst, och jag ser fram emot att läsa ”Min kärlek har stannat mest hos er”.
Att mingla är inte min starka sida, men en stund klarar jag. Och jag bör hitta till releasekrogen, Farbror Nikos på Katarinavägen, inte långt från Slussens T-bana.
