Nu är Agnes kort och gott splittrad. Tankarna far hit och dit, stannar inte länge nog någonstans för att bli klara och tydliga. En lätt huvudvärk gör ingenting lättare. På teve som hon inte hör men ibland inte kan låta bli att titta lite på, visas just nu På spåret. Hon är inte intresserad, har aldrig lyckats känna igen sig när tåget rusat fram över något okänt landskap. Fd maken har hörlurar på och hon slipper därmed höra programmet.

Molly sover vid hennes fötter.

Hon går ut i köket och plockar in disken, tar ett glas vatten. Nyss såg hon skäggiga män och gubbar på Rapport, nu ser hon dem i tågprogrammet. Vad gör att skägg är så populärt, bland männen. Agnes är inte säker på att kvinnor gillar det lika mycket som män tydligen gör. Hon är inte förtjust. Micke Rickfors blir inte vackrare i skägg, om det nu är han som sjunger för ögonblicket. Hon är osäker.

Hon försökte låna ett par e-böcker till på Djurö bibliotek, men tydligen har hon fyllt sin kvot, det gick inte. Proust ligger där på hennes sida, så hon får väl börja läsa På spaning efter den tid som flytt. Så här beskriver Litteraturhandboken (Forum) verket:

Marcel Prousts huvudverk och ett av den franska 1900-talslitteraturens största skapelser är romansviten À la recherche du temps perdu (På spaning efter den tid som flytt), fullbordad strax före Marcel Prousts död och omfattande nära 4000 sidor. Den präglas av en minutiöst detaljrik psykologi, en musikaliskt flytande, omständlig stilkonst och har en höjdpunkt i den poetiskt finstämda barndomsskildringen som inleder verket.

Agnes tror att hon nog försökt för länge sedan, men inte varit kapabel att slutföra läsningen. Kan Proust och Liljestrands bok om Vilhelm Moberg kanske vara en bra blandning, läsa lite här och lite där? Det visar sig.