Agnes har kommit tillrätta. Och hon är inte lika less på allting som hon var när hon senast fanns i närheten. Bortovaron har gjort henne gott, nu är hon på hugget och vill både berätta och läsas. Vad hon haft för sig? Det vill hon inte riktigt gå in på i detalj, men det var som vanligt – först ner, långt ner. Och så långsamt upp igen, i små små etapper. Nu är hon tämligen uppe.

Kanske är det ljuset som sakta återkommer och hjälper till, hon kan inte riktigt förklara hur det ena eller det andra kommer sig. Och ännu är nog inte ljusskillnaden ens mätbar, men hon vet att den finns där. Och det tycks räcka. Några vidlyftiga planer har hon inte, fortfarande handlar mycket om att ta en dag till nästa. Med en natt däremellan.

Nätterna är fortfarande inte så upplyftande. Hon brukar vakna vid ungefär samma tid varje natt, nyss var klockan 3.34 när hon klev ur sängen. En tur till toaletten och så i säng igen, efter en slurk vatten. Men då tar det tid att somna om, och vid halv åtta ville Molly ut. Agnes stretade emot, låtsades sova – men Molly är inte lättlurad. Det blev promenad på våta och lite sliriga gator i plusgrader.

Så värst social är hon inte. Hon har nog aldrig varit ”socialt kompetent” – har just aldrig känt sig hemma bland många människor eller i stora grupper. Jo, när hon hade rollen av kompetent handledare och konsult. Då gick det bra. Men på egen hand, utan förklädnad och enbart som Agnes, nej, det kostar på. Och undviks därmed. Hon har helt klart för sig att hon faktiskt behöver möta människor, behöver samtal, behöver kontakt. Än så länge fyller hon de behoven via sin blogg och via Facebook. Samtalen blir ibland märkligt rumphuggna, men möten med andra människor sker ofta, och växer ibland till en stark kontakt som är viktig. Som hon vårdar så gott hon kan.

Nu har hon fyllt på varmt vatten i tekoppen. Vilhelm Moberg/Mannen i skogen ligger på bordet bredvid hennes stol och väntar på att bli färdigläst. Läser om hans vrede inför regeringens eftergivenhet mot tyskarna under kriget. Och om hur ”desperationen var granne med jublet” när han började skriva ”Rid i natt”. Ofta är den här boken mycket läsvärd, ibland är den enbart en uppradning av alla Villes ”göranden”, som Agnes inte riktigt förmår ta till sig. Och hans familj syns sällan till annat än som en parentes emellanåt. Det får henne att undra hur Greta upplevde sin man och sitt äktenskap, och hur barnen kände sin pappa. Kanske blir det tydligare längre fram. Att läsa några sidor här och där verkar fungera som läsmetod.

Molly sover i sin bädd, fd maken äter en sen frukost. Han somnade om när Agnes och Molly gick ut i morse. Middagsfundering – torskrygg med äggsås och kokt potatis. Och någon gång under dagen ska hon handla lite igen, schampo och sallad om inte annat. I övrigt står ingenting på programmet.

Agnes sitter i sin stol, lätt förundrad över sin relativa ro. Idag måste hon ingenting. Det är vilsamt.

Men riktigt så här långhårig är hon inte idag…