En konstig rubrik? Som Agnes ser det har hon tagit sig från missbruket, men kommer kanske/troligen aldrig att slippa beroendet. För hennes del handlar det om att hantera beroendet, till exempel genom att skriva.
Hon inser att hennes molokna skriverier och kommentarer emellanåt om spelberoende och ledsnad över livet är skrämmande för många som älskar henne. Det kan hon inte göra så mycket åt. Hon kan bara fortsätta berätta det hon behöver berätta, och kan i det här sammanhanget enbart tänka på sig själv. Inte hålla uppe någon fasad att gömma sig bakom. Både hon och jag är de vi är, på gott och mindre gott. Vill inte hävda ont, för ond är varken Agnes eller jag. Kanske blir någon lugnare av att veta att jag blockerat mig för spel i åtminstone ett år framåt via Spelinspektionens nya sajt, som verkar populär. En säkerhetsåtgärd, ungefär som jag tänker mig att en alkoholist ser till att inte ha vin eller sprit i huset. Bra att så många använder möjligheten och även sorgligt, att så många behöver den. Som alltid är mörkertalet när det gäller skadligt internetspelande på casinon omöjligt att greppa.
Så här års finns det ändå ett hopp om gott liv i att ljuset sakta kommer tillbaka. Ibland, just nu, känns det som en fantasi, eftersom det är becksvart utanför fönstren. Men om morgnarna märks det, och det kan nästan kännas som lite vår utan snön. Den lär väl komma igen.
Tiden från november och fram till, ibland till och med, mars är lågsäsong när det handlar om Agnes dagsform. Och då tänker jag inte så mycket på kroppen som på själen. Den slåss för att ta sig till nästa dag och nästa och nästa. Än så länge har både kropp och själ klarat fighten, vi är fortfarande här båda två. Och fungerar tillräckligt hyfsat, även om nätterna bråkar med oss och inte låter oss sova hela natten.
Snart är det dags för Mollys sista kvällspromenad och därefter blir det sängen för oss båda, samma säng tills hon tycker att det är alltför varmt och dunsar ner på sin egen bädd. Tack för idag.
Här är en blombukett från en ljusare årstid, och ett gladare liv.
Tack för att Du fâtt mig att se och lite förstâ detta beroendet. Alla dessa beroende är som en snâr skog färdig att snara fast. När man lyckas hâlla ett beroende pâ avstånd sâ är nästa där. Bonne courage, trevlig dag, kram
GillaGilla
Tack för couraget – ett beroende är likt ett annat, behöver hanteras, troligen svårt att bli av med helt och hållet! Ha det gott, och skapa mera, kram
GillaGilla
Också blockerat mig. Hoppas det kommer en liknande funktion för hela EU. Kram och med önskan om ett spelfritt 2019 och ett fint år och en spännande roman från Agnes!
GillaGilla
Vännen, gott att få ett livstecken – visst vore det bra om det kunde fungera så här i hela EU, inte mitt problem men andras. Önskar oss båda ett spelfritt nytt år – kanske blir det också en bok… men inte Agnes bok ännu. Kram!
GillaGilla