Råkall hundpromenad, drygt tio minusgrader.

Under natten har hon drömt om något hon borde göra, hon minns inte vad, bara att hon inte lyckades något vidare. Nätterna bråkar med henne, väcker henne och skapar förvirrande drömmar när hon väl sover. När sedan Molly talar om att åtminstone hon är vaken, och landar på Agnes med en bestämd duns, då vill Agnes inte göra sig beredd på en ny dag. Men hon gör det, klär på sig rejält, drar på islopporna och kopplar Molly. De går ut, och småningom hem igen. Först därefter frukost. Nu står tekoppen här bredvid Agnes, Molly ligger i sin bädd och tar igen sig. Fd maken har diskat.

Söndag – fram på sen eftermiddag kommer förhoppningsvis vår sondotter hit. Hon besöker både mormor, mammas faster och oss idag. Vi är många som ser fram emot att träffa henne. Agnes minns när hon själv så ofta kände att hon borde ringa, borde åka hem till Avesta och familjen där – oftare är hon varken hann eller riktigt ville. Den där otillräckligheten bar hon med sig. Hoppas inte sondottern känner likadant.

Farbrorn i huset mitt emot pysslar i sitt kök, ännu är lampan tänd över det som kanske är diskbänken. Agnes ser bara en skugga och rörelser. Hon tror sig veta att han numera är ensam, hustrun dog för något år sedan. Ibland går han ut, numera med rullator. Hoppas han har hemtjänst, eller åtminstone får hem det han behöver av livsmedel. Hon har inte sett honom ute på länge. Väglaget är inte direkt gynnsamt för en gammal människa med rullator…