Måndag. Snö att pulsa i, Molly gillar det.

Agnes skulle helst ligga kvar i sängen hela dagen, om inte om vore. Om kroppen orkade ligga så länge, om inte Molly måste gå ut, om hon själv inte behövde gå och handla det där brödet som bara ICA har. Så hon har varit ute en morgonrunda med Molly, och ligger inte i sängen. Brödinköpet får vänta.

Än så länge mycket vaga funderingar på middagsmål, säkert finns något i frysen. Några timmar idag ska kanske ägnas åt redigering av annans manus. I övrigt inget på programmet annat än vanliga vardagliga sysslor. Kanske borde hon vara glad och tacksam över att hon fortfarande klarar vanliga vardagliga sysslor. Det är hon inte, ännu. Hon är monumentalt uttråkad – och tänker samtidigt på att hon ju ändå får lite stimulans av att gå ut med hunden och göra det hon gör. Fd maken kan inte ta sina korta dagliga promenader i det här väglaget, ser därmed inget annat än väggarna här hemma (och Molly och Agnes), läser bara lite sporadiskt, tittar på teve om kvällarna. Han borde klättra på väggarna, men ser ut att stå ut.

Igår kom sondottern upp på besök. Det var fint, och bröt monotonin en stund. Hon och Molly fann varandra direkt, kanske kan hon hundvakta vid behov framöver.