Ord:1

Ord:1

står det längst ner i dokumentet när Agnes ska till. Inte precis den kick som behövs för att komma igång och skriva. Vips så blev orden 27, det är som att jaga ett nu som blev ett nyss ett då ett länge sedan. 44.

Nonsens är ibland befriande, det är som att leka. Det gör Agnes inte så ofta numera, lekkamraten är död. Men hon minns och kan idag le åt minnena, också. Inte lika glad som då, men lite glad. Glädje sägs vara hälsosamt och bidra till ett långt liv. Agnes vill gärna ha ett långt liv, om hon bara får vara hyfsat frisk och klar i knoppen. Om resten av livet vet hon ingenting just nu. Hennes läkare har kollat blodtryck (OK) och hon är ”hjärtfrisk”, huvudet har ännu ingen undersökt på allvar. Och hon kan röra sig, även om det går långsammare än det gjort, särskilt på morgnarna innan hon fått upp samma fart som Molly. Den hunden går från sömn till hundra procent spring i benen på en minut, så icke Agnes.

Agnes är fodervärd åt Molly, det är inte hennes hund. De har levt tillsammans i ett år nu. Ibland kan Agnes känna att det blir för mycket att ta hand om Molly, samtidigt kan hon inte tänka sig att skiljas från henne. Det får gå så länge det går, deras liv tillsammans – som de flesta liv, ensamma eller tillsammans med någon. Men nog skulle hon behöva lite Molly-semester emellanåt…

Idag har vi tagit en promenad runt kvarteret tillsammans med fd maken. Första utevändan på några veckor för hans del, det har varit alltför halt tidigare. En bra rullator är ett välbehövligt hjälpmedel när man har svårt att gå och hålla balansen. Men Molly tycker att det går för långsamt, så hon och Agnes går före en bit, stannar lite och inväntar, och så går vi igen, etc.

För övrigt har Agnes idag lärt sig att den amerikanska kvinnan, som rekommenderade tre handskrivna sidor direkt på morgonen som ett sätt att hjälpa kreativiteten på traven, är Julia Cameron (tack Johanna Wistrand som visste).

Dessutom ändras från och med i morgon pillerrutinerna i hushållet – vitaminer på morgonen och mineraler på kvällen (tack Helen Wohlin-Lee som är en klippa i många sammanhang). Och tack Facebook för vänner.

Så här ser en trött hund ut just nu.

20190210_140310.jpg

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s