Tillbaka i Sundbyberg, hittade parkeringsplats där bilen kan stå i veckan. I morgon audiologen för fd maken.

Agnes är smått utmattad efter att ha packat bilen och sedan lastat ur allt, när de väl var hemma. Varje gång är som en smärre flytt, med mat och pinaler. Och då fick ändå rullatorn stanna i stan den här gången. Det fick räcka med käppen för de korta promenader fd maken tog. Detsamma här idag. Hoppas han kommer att gå ut och röra på sig oftare och lite längre sträckor, nu när snön inte är ett hinder. Hoppas också att den inte kommer tillbaka. Skönt att gå i vanliga skor på visserligen grusiga, men ändå snörena trottoarer.

En liten ynka snödroppe satt i rabattkanten utanför ”Agnes” hus på Addarsnäs. Den sista av det hundratal som mannen hennes och Agnes planterade där för ett antal år sedan. Rabatten är nästan övervuxen av gräs, men Agnes vet att tulpaner och påskliljor letar sig fram när våren hunnit längre. Och ännu senare blommar de två pionerna.

Nu är det kväll, lasagne till middag. Fd maken har diskat. Molly ligger i sin bädd och tar igen sig innan det är dags att gå ut igen. Mitt nyklippta hår är fortfarande väldigt bra, men jag tänker inte försöka ta någon selfie – syrran tyckte att jag ”inte såg klok ut” på den förra. ”Man ska titta upp, inte ner.” Selfies får därmed vänta.

Photo by Pedro Sandrini on Pexels.com

Det är icke jag, varken hår eller resten!!