För fem år sedan undrade jag om det fanns ”en himmel för alla oskrivna ord?”. Det kom Helen Wohlin Lee ihåg, jag hade glömt det. Hon påminde mig på Facebook. Nu sitter den där frågan  i mitt huvud, och jag försöker förgäves komma på varifrån den ursprungligen kom.

Jag skrev orden i februari 2014, vår son levde då fortfarande, liksom mannen min. Så det var inte de oskrivna kring dem orden handlade om. Idag vet jag inte – nog är många ord fortfarande oskrivna, och kanske vill jag att de ska ha en plats i en ordens himmel, om de inte får något annat utrymme. Tack Helen för påminnelsen, orden känns nästan poetiska. Vet inte riktigt vad jag ska göra med dem, skriva dem kanske? Tror jag låter Agnes ta hand om dem.

Photo by Pixabay on Pexels.com