För fem år sedan undrade jag om det fanns ”en himmel för alla oskrivna ord?”. Det kom Helen Wohlin Lee ihåg, jag hade glömt det. Hon påminde mig på Facebook. Nu sitter den där frågan  i mitt huvud, och jag försöker förgäves komma på varifrån den ursprungligen kom.

Jag skrev orden i februari 2014, vår son levde då fortfarande, liksom mannen min. Så det var inte de oskrivna kring dem orden handlade om. Idag vet jag inte – nog är många ord fortfarande oskrivna, och kanske vill jag att de ska ha en plats i en ordens himmel, om de inte får något annat utrymme. Tack Helen för påminnelsen, orden känns nästan poetiska. Vet inte riktigt vad jag ska göra med dem, skriva dem kanske? Tror jag låter Agnes ta hand om dem.

toys letters pay play

Photo by Pixabay on Pexels.com

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s