Agnes begriper sig inte på teknik. Hennes hörlurar tar in ljud från fd makens platta, som står på medan han tittar på teve (med sina hörlurar på). Därmed hör hon inte vad som sägs i filmen på SVTplay – Himmel över Berlin. Eller hon hör både det ljudet och annat. I och för sig kan hon läsa texten i filmen, men just nu blir hon bara störd av att det inte fungerar som det ska. Paus i filmtittandet, filmen ligger kvar en månad till.

Syrran har gått in på Facebook igen, kul tycker jag. Hoppas hon tycker det också. Och en gammal vän blev en ny vän, på FB. Agnes trodde att de redan var vänner, också där. På Instagram duggar nya bekantskaper tätt, om hon vill. Hon blockerar alla hon inte kan hitta någon anknytning till. De flesta är ”goda kristna, egenföretagare, amerikaner” ungefär. Ointressant tycker Agnes.

Yngste sonen och hans vän kommer upp efter lunch i morgon och går ut med Molly en sväng. Bra, då kan Agnes jobba vidare med redigeringsuppdraget. Det kräver koncentration och tar tid. I mars ska ”hennes egen redaktör” läsa hennes manus, enligt förläggaren. Därefter lär det manuset också kräva både koncentration och tid…

För ögonblicket är det Molly som signalerar att hon snart vill gå ut med Agnes, en sista gång före natten. Om en stund säger Agnes tyst för sig själv, om en stund. Agnes tänker på sina katter. De kom och gick som de själva ville, genom kattluckan. Nu har hon en oanvänd och omonterad kattlucka liggande därhemma, men ingen katt.

Ibland längtar hon efter att ha en katt i sin tillvaro igen, men tänker så på Molly. Agnes tror inte att hon rymmer både en katt och Molly. Vimsan försvann när Molly fick fart på henne, och hon kom aldrig tillbaka. Agnes vill inte förlora en katt igen. Det gör ont att inte veta vad som hände. Två av hennes katter har försvunnit i samband med hundnärvaro – Minsann en midsommar på landet, Vimsan från hemmahuset i fjol. Tre andra katter har dött mera kattnormala dödar. Älskade och saknade allihop.