Via en otvättad bil till Hernö gin

Hans bil står på parkeringen, och behöver tvättas. Numera är det Agnes som kör den, själv slutade han köra bil för ett par år sedan. Ingen sade åt honom att sluta, han bestämde sig bara för att det var dags. När ska hon behöva fatta samma beslut?

Om hon inte längre har tillgång till bil, eller inte kan köra av diverse anledningar – då blir det också svårt att bo kvar ute på landet. Än är hon inte där, än kan hon skjuta upp lönlösa tankar på en ålderdom med allt snävare utrymme för ett levande liv.

Ibland undrar hon om hon är ensam om att så ofta tänka på åldrande, allmän oförmåga, död och elände. Hon inser att sådana tankar tar allt större plats i henne. Fd makens situation påminner henne i varje ögonblick om hur det kan vara att bli gammal.

Själv ränner hon om inte lika fort som förr, så ändå relativt fort. Hon vägrar kalla sig pigg, det ordet är närmast kränkande. Hon är i hyfsat god form, promenaderna med Molly har givit henne bättre kondition än hon hade för ett år sedan. Tröstlöst deprimerad har hon inte tid att vara längre. Senaste novembermånaden överlevdes utan alltför många ledsna stunder. Det tror hon just nu i alla fall, det räcker. Hon tänker inte gå tillbaka och kolla vad hon skrivit i november 2018.

Snart är det tre år sedan mannen hennes dog, fem år sedan sonen dog. Sorgen försvinner inte, den överväldigar henne understundom. Det är ingen ordning på den, annat än att den inte gör sig ständigt påmind. (Här tar hennes inre språkgranskare över, ska det stå ”påmind” eller ”påmint”.) Sorgsenheten tog därmed en paus, hon vet att den kommer igen.

Nästa vecka ska hon till tandläkaren för en ordentlig undersökning. Den lär resultera i rekommendationer som kostar stora pengar. Märkligt nog hör inte tänderna ihop med resten av kroppen. Därmed ligger också kostnaderna för allt vad tandläkarbesök omfattar, fortfarande på varje individ. 600 kr är bidraget per år, det har hon redan utnyttjat.

Nya glasögon kostar också. Även om hon köper dem via nätet. Nu blir hon snart deprimerad. Nog med tankar på den ekonomi hon fortfarande inte har. Något hon heller inte har för närvarande är spelmissbruk. Det är befriande, och gör att hon trots allt numera kan köpa 12 kg hundmat för 700 kr utan att gå på knäna. Och hon unnar sig en drajja eller en GT, även om hon inte kostar på sig Systembolagets dyraste gin. Nästa gång ska hon nog ändå testa Hernö, den lär vara bra.

closeup photo of clear long stem wine glass

Photo by Arvind shakya on Pexels.com

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Via en otvättad bil till Hernö gin

  1. Karin skriver:

    Great minds think alike… Jag har just skrivit om min otvättade bil och så går jag in här för att läsa ikapp och hittar en otvättad bil!

    Kloka tankar om sorg. Det är en oberäknelig känsla. Ibland håller den sig i skymundan, men så kommer den igen med förnyad kraft. Men man blir ju vartefter alltmer bekant med den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s