Gammal tant gör så gott hon kan… Dansar f-n så sällan. Inte ens ensam.

Inte är hon lika sorgligt rolig heller som Hasse Alfredson ofta var. Hon klämmer ur sig ord, skriver utan att ha klart för sig vad eller varför. Tittar på småfåglarna som nog är glada åt hennes solrosfrön nu. Och morrar invärtes över snön som är tillbaka…

Hon lääängtar efter vår och värme, blommor i rabatter överallt, tulpaner till rimliga priser. Helst skulle hon vilja vara någon annanstans än i Sverige så här års, eller för den delen perioden november – mars. Men det är hon inte. Just nu eldar hon i vedspisen för att hålla värmen i köket. Fd maken sitter och halvslumrar på en stol, hon är förundrad över att han lyckas hålla balansen.

Molly har befriats från snöbollar och ligger nu bredvid Agnes stol, nöjd med att vara inomhus igen. Själv tänker hon på sin höjd gå till soptunnan med soppåsen som än så länge står på trappen.

Hon borde ha köpt blomjord igår, men glömde. Pelargonen i köksfönstret är frodig och grön, men behöver planteras om. Och den kravliga lilla kaktusen behöver få ny kraft för att kanske till och med blomma. Den är vad som återstår av den stora arvekaktus mannen hennes hade. Pelargonerna i källaren har förmodligen dött under vintern, hon har inte kollat. De lär hamna i komposten så småningom. Det får bli nya när det väl går att ställa ut blommor utan risk för snö och kyla.

Snö, hund, fågelfrö och blommor, fd maken som är alltför trött numera, sopor på trappen. En kort sammanfattning av dagens centrala ämnen. Det blir ingen dans idag heller. Nu ska hon njuta av Julian Barnes´ ord i boken Citronbordet. Hans språk är mycket njutbart, också i översättning av Andreas Vesterlund. Utgiven på förlaget Bakhåll – ett förlagsnamn som lockar till googling.