Vems behov ska hon tillfredsställa först? Hundens? Fd makens? Hennes egna – som hon nästan inte känner till. Så fort de kommer tillbaka till lägenheten i stan vill hunden ha vatten, mat eller gå ut igen och kissa. Fd maken vill (fast han inte uttrycker det tydligt) att hon ska fixa kaffe, och plocka undan allt som hon ställt i hallen. Hon vill ha kaffe. Därmed blir det kaffe, två mot en.
Det här är en ständigt pågående fråga – vem har företräde framför vem? Tar hon tillräckligt bra hand om sig själv, när livet är som det är just nu? Tar hon hand om fd maken så som han förtjänar? Och Molly?
Hon tycker sig springa ikapp med sig själv i ett lopp som aldrig tar slut. Ändå vet hon ju att även detta tar slut, någon gång. ”This too shall pass…” Men just nu skulle hon vilja vara ensam och läsa sina texter högt för sig själv, bara för att höra orden sägas. Det kan hon inte göra här, eller nu.
På torsdag ska hon tvätta igen, bra med ofta ledig tvättstuga här i stan. Dessförinnan är det tandläkaren i morgon kl 12, då kommer yngste sonen hit och sysselsätter Molly så att hon slipper yla och fd maken inte behöver stressas av hennes oro. Själv låter Agnes bli att tänka på vad tandläkarbesöket kan komma att kosta, i morgon och framöver.
Photo by Foodie Factor on Pexels.com
beskrivarblogg 
Det undrar jag också 😉
Behovet av att vara behövd är förstås tillfredsställande när och om det är påkallat i endera riktningen. Behovet av sällskap av både två och fyrbenta är förstås också ett behov men inte om det sliter på ekonomi, energi och kraft. Plus och minus behöver utvärderas och komma med ett plus på slutet. Det kommer en dag när Agnes behöver lite plus. Eller ska hon vara helt urlakad och lika fattig? Eller kommer hon att känna tillfredsställelse över sina bedrifter?
Borde säkert inte skriva så här men känner igen mig så väl. Nu om dan så har jag gjort mig av med att känna behovet av att vara behövd förutom Bamse som jag har ett självpåtaget ansvar för. Men satan vad han kostat mig ekonomiskt. Hade det inte legat så nära i tiden från Ls frånfälle så hade jag inte suttit i skiten. Då var jag inte tillräknelig. Hade redan då slitet ut mig totalt med just ansvaret över en annan människa. Och vad fick jag för det? Nada.
Men… jag tänker så här: har jag tagit fan i båten så är det bara att ro.
😀 ❤
GillaGilla
Syrran morrade just åt mig, och tycker att jag borde göra mig av med Molly – men jag inbillar mig att hon behöver mig, och jag henne, även om det kostar både det ena och det andra. Plus på slutet vet jag ännu inte vad det är – kanske ror jag också på tills det inte går längre… Kram på dig kompis och rodderska
GillaGilla
Det är lättare sagt än gjort att man måste tänka på sig själv. Gör man det känner man kanske skuld eller känner sig elak som inte tänker på de andra runt en. Men jag tror det är väldigt viktigt att tänka på sig själv. Annars kanske man går ”in i väggen” och då kan man absolut inte hjälpa de nära och kära.
GillaGilla
Kram på dig Medieskugga – och tack för dina ord
GillaGilla