Vila

Kväll, Molly och Agnes har varit ute sista vändan det här dygnet.

Klockan är strax efter elva, fd maken har gått och lagt sig och Agnes sitter i vardagsrummet. Nyss åt hon Falu rutbröd med räkost på, hon har lite vin kvar i glaset. Det är tyst. Det är lugnt, också i Agnes. Hon har städat lägenheten idag, dammsugit hundhår och torkat alla golv. Glasbordet framför soffan var rent åtminstone en stund mitt på dagen. Slängt tidningar och soppåse. Hittat en tvåkrona på gatan.

Middagen blev baconlindad köttgrotta (göteborgska för köttfärslimpa) med ”gratäng” på squash, aubergine, champinjoner, förkokta rödbetor, tomatsås, mozzarella och riven Parmesan till. Gott.

Just nu ligger Molly till hälften utanför sin bädd på golvet och undrar förmodligen när Agnes ska gå till sängs. Så att Molly också kan koppla av helt. Om en stund är det dags att avsluta den här onsdagen. Avslutet handlar enbart om att Agnes borstar tänder, klär av sig och drar på den vita t-tröjan som gäller för nattsärk. Det är så varmt i lägenheten att inget annat behövs, inte som hemma i hennes hus. Där har hon haft både undertröja och långkalsonger på sig i sängen när det varit riktigt kallt.

Molly hoppar upp i soffan och ser på Agnes över armstödet. ”Ska hon inte lägga sig snart?” – ”Om en stund.”

Nu hörs ingen trafik längre, glassbilen har fått ro någonstans långt härifrån, inga hundar gläfser eller skäller. Det är tyst och det är natt. Huset mitt emot är mörkt, det lyser bara någon lampa högst upp. Pizzerian är stängd. Agnes hoppas att människorna i Sundbyberg känner sig som hon, trötta och nästan lite förväntansfulla inför nattens drömmar och morgondagen.

Kanske ska hon i morgon försöka sig på att syra en combucha om hon kan hitta en start-vad det nu hette, någonstans. Eller färdig combucha, var finns hälsokostaffär i Sumpan? Nu blev hon nästan för vaken, tillbaka till halvsovandet i tystnaden, den sista skvätten vin, glaset hon ska diska och ställa i diskstället (ingen odiskad disk i hon). Hon ska också kolla att Mollys vattenskål är fylld och att vattnet inte är smutsigt av hennes lockiga öron som alltid doppas i skålen när hon dricker. Efter att dessförinnan ha doppats i allt blött som finns där ute. Det som är kvar i foderskålen får stå till i morgon.

20190313_233429.jpg

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s