Våfflor ute

Soliga dagar, har suttit på altanen och mått bra, idag gräddat våfflor ute, med blåbärssylt men utan grädde. Den gick åt igår till köttgrytan på innanlår, champinjoner, morötter, lök, vitlök, lagerblad. Ris till. Gott.

Nätterna är fulla av drömmar. Och vakenhet, ett par vakna timmar varje natt. Agnes gillar inte att inte kunna somna om. Hon försöker att inte väcka Molly med sina rörelser, vill inte tända lampan och försöka läsa en stund, vill bara slockna. Helst utan det virrvarr av människor och konstiga händelser som uppträder när hon väl somnat igen. För det gör hon ju, och vaknar lätt förvirrad, ungefär i normal tid. Runt 7, halv 8. Här är det enkelt att då bara öppna ytterdörren och släppa ut Molly en vända.

Hon har just lyckats dra igen fönstret i sovrummet. Det gick att öppna tidigare idag när hon ville ha en skarvsladd till våffeljärnet där, men sedan fick hon inte igen fönstret. Nu är det hjälpligt stängt, förvaltaren på gården har lovat att han ska kolla snarast… Fönstren behöver kittas om, och tätas. När hon senast påtalade detta var det för kallt.

Hon har klyvt den ved som behövde klyvas, och all kvarvarande ved är nu inomhus i källaren. Vedboden är tom, bara för sonen att fylla när det passar honom, hon är glad att det hon fick senast har räckt till nu. Delvis beroende på att hon inte bott här som annars om vintrarna, hon har tillbringat större delen av tiden i Sundbyberg, hos fd maken.

Måndag hemfärd, tisdag tandläkare, onsdag audiolog för fd maken, och senare på onsdagen förlagsmöte ett par timmar, för att bestämma ”hur de ska gå vidare”. Redaktören har läst hennes manus. Någonstans också tvättstuga. I rabatten utanför köksfönstret tittar små tulpanblad upp, mitt i det vildvuxna gamla gräset. Några små snödroppar har också orkat leva en säsong till. Och både små och större grenar blåser ner från trädet som står precis bredvid parkeringsplatsen. Än har de lyckats låta bli att landa på bilen, åtminstone syns ingenting. En stor gren har tidigare landat i syrenhäcken som går längs ena sidan av gräsmattan. Hon försökte dra bort den idag, men den är för stor. Träden här är gamla. Sorgligt många har måst fällas, för säkerhets skull.

berries blueberry close up delicious

Photo by Brigitte Tohm on Pexels.com

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s