Agnes. Nu har hon mer eller mindre skrikit igen åt fd maken, som inte hör vad hon säger. Allt måste sägas flera gånger, och han hävdar ändå att hörapparaten fungerar och att han hör bra. Hon försöker prata långsamt och tydligt (inte som äldrehandläggaren från kommunen som pratar så långsamt som om ingen någonsin förstått vad han säger), det fungerar inte. Och hon blir orimligt frustrerad.

Konstaterar att det kostar på att vara tålmodig och snäll. Inte bra för någon av dem att hon morrar och han blir smått ledsen. Hans tålamod är större än hennes. Molly kryper in under sängen när Agnes låter illa.

Hon vill orka, vill låta bli att knorra, vill men förmår inte. Det är tur att fd maken är van, och att han fortfarande väger för och emot – nu ar de ätit Quiche Lorraine (färdig pajdeg) och det var gott. Han har diskat, huset är lugnt.

Photo by rawpixel.com on Pexels.com