Idag kom jag till tandläkaren och blev tvärsur. ”Min” tandläkare var nämligen hemma, dunderförkyld, inget meddelande till mig – och det är förstås ledsamt för henne. Efter att ha morrat en stund fick jag komma in i ett behandlingsrum och en tandsköterska (heter de fortfarande så?) tog hand om mig, en annan tandläkare skulle strax komma.

Jag bad om ursäkt för mitt gnäll nyss – och vi började prata. Det visade sig att hon därhemma har en man som blivit sjuk i en obotlig sjukdom som gör honom bunden till sängen, och i behov av hjälp med det mesta. Det hade gått fort från att han varit en aktiv och frisk man till att bli totalt hjälplös. Vi pratade om hur livet snabbt kan förändras, och hur den enskilda människan enbart kan försöka hänga med, hantera det som händer efter den förmåga man har. Ett gott och nära samtal efter min sura inledning. Det gav mig en fin start på dagen, trots allt – och mycket att tänka på. Den okända tandläkaren var också både trevlig och proffsig. Cityakuten Tand är toppen, också när allt inte fungerar som tänkt.

Photo by Rodolfo Clix on Pexels.com