Nu är Agnes rastlös igen, funderar på att koka ett par varmkorvar till lunch, men väntar. Startar datorn efter att nyss ha stängt av den. Lägger ett par biblioteksböcker i en tygkasse, två lästa och en oläst. I köksfönstret ligger ytterligare tre böcker, ingen lockar självklart. Hon går ut igen och lämnar datorn inne.
En stund senare blev det kokt wienerkorv med Västervikssenap och ketchup, clementin för fd maken. Vatten. Dry´a Martinin kommer senare. Tror middagen blir pasta med stora odlade räkor (rättvise-), champinjoner, lök, vitlök, paprika i tärningar och lite färsk ingefära. Möjligen lite finskuren överbliven oxfilé också, om proteinerna känns för få…
Just nu tar fd maken en promenad på ostadiga alltför oanvända ben. Agnes tjatar ut honom. Och han går, lite, med rullatorn. Utan käppen klarar han sig knappt inomhus, ändå glömmer han den hela tiden. Vill nog inte behöva den. Agnes kan inte sätta sig in i hur det är att vara han numera. Kanske kan inte han det heller. Möjligen är det en välsignelse. Nu kan han i alla fall lättare flytta på sin stol vid köksbordet, utan den stora mattan som knölar ihop sig.
Senare. Hackar och skär, förbereder maten, nu är Dry Martinin här, vitlöken doftar, räkorna är rensade och oxfilén finskuren, ska strax stekas hastigt. Champinjoner och lök därefter, för sig. Bara pastan återstår att koka.
Har tagit in dynor och vintermatta, altanen är tom för användning i morgon eller nästa gång vi kommer hit.
Photo by Dana Tentis on Pexels.com
