Kylig morgon, molnig himmel. Lite blåsigt. Ingen altansittardag än så länge. Har kokat svart vinbärssylt på morgonen. Var orden är vet Agnes inte, de håller sig borta. Hon läser i stället, just nu ”Den som ser” av Joe Heap, igår ”Revenge of the Middle-Aged Woman” av Elizabeth Buchan.

I ån simmar en alldeles vit and bland de andra, Google talar om för henne att det tydligen inte är helt ovanligt. Hon har sett den flyga med de andra de senaste dagarna. En hare fick bråttom över ängen när Molly var ute, hon märkte den inte, med nosen i backen. Påskliljorna har slagit ut, de små tulpanerna är snart överblommade. Ett gullviveknyte tar sig upp i gräset utanför köksfönstret, små djupblå violer gömmer sig här och där. Hon väntar på kungsängsliljan som återuppstår på sin plats varje vår, än är det inte dags.

Kökets stora vintermatta är borstad och hänger på vädring, lite somrigare trasmattor på golvet. Agnes gör vad hon kan för att locka fram våren. Nu klär hon på sig och tar en kopp kaffe på altanen, trots vinden. Och molnen, som ändå spricker upp lite.